Usch, vad jag är tråkig
Usch, vad jag känner mig tråkig, som aldrig skriver. Jag fattar inte vad det är som tar emot egentligen. Sååå besvärligt är det ju egentligen inte, men faktum är att jag knappt haft datorn på sedan jag kom hem från min lilla semester i lördags. Och jag glömde bort Ett Foto I Timmen häromdagen.
Jag hann inte skriva innan jag åkte iväg, för det blev lite panikartat med tågbiljetten. Jag tycker det är ett särdeles korkat system SJ kör med. De har sista minuten-biljetter för ungdomar och pensionärer. Dessa kan köpas på tre olika sätt; Antingen får man åka till närmaste SJ-kontor/automat och köpa biljetten på plats, eller så kan man beställa biljetten via telefon eller internet. Beställer man via internet eller telefon måste man betala med VISA-kort (eller annat liknande kort), men det går inte med VISA Electron eller Maestro. Vilka människor är det som ofta inte har VISA-kort? Ungdomar och pensionärer. Så jag var tvungen att i halv panik åka in till stan och köpa biljetter dagen innan jag åkte, och sedan fick jag åka 8.45 eller däromkring dagen därpå.
Jag blev åksjuk på tåget. Det är något jag lagt mig till med på senare tid. När jag var liten blev jag jämt åksjuk i bil och buss, men det lugnade ner sig i gymnasiet, då jag hade tre mil till skolan och åkte buss varje dag. Så jag har inte varit särskilt åksjuk de senaste sju-åtta åren eller så, men nu har jag börjat bli åksjuk när jag åker X2000. Trodde ett tag att det berodde på att jag åkte baklänges, men tydligen spelar det ingen roll.
Katrineholm - Bålsta - Stockholm
Hur som helst så mötte pappa mig i Katrineholm, och så åkte vi hem till farmor och umgicks med henne och med min kusin. Farmor är deprimerad. Hon tappade sugen när hennes lillasyster gick bort för några år sedan, och så hade hon väl så smått börjat repa sig, och då dog min faster. De hade mycket kontakt. Lisbeth var ute hos farmor varje vecka, de pratade i telefon o.s.v. så självfallet blir det lite tomt utöver själva sorgen över att ha förlorat sin dotter.
Dagen efter åkte vi upp till Bålsta, och jag hälsade på Jenni, och när jag varit i Bålsta ett tag så åkte jag till Ankie. Det var roligt. Det var så länge sedan sist, så jag är glad att jag ens kom iväg, och ännu gladare att jag stannade en hel vecka. Det var ju optimala omständigheter för ett hygienfreak som jag att jag kunde duscha hyfsat ofta. Annars står jag inte ut, hur trevligt sällskapet än är. Gjorde ett tappert försök att tvätta håret i en hink första dagen, men det gick inte riktigt så bra som jag tänkt mig. Midjelångt hår är besvärligt. Men vi pratade, städade, tvättade, diskade och sorterade och Ankie var jätteduktig och gjorde en massa saker, även om hon inte tror det själv. I lördags var det dags att åka hem, (och jag blev åksjuk igen).
För några år sedan var jag med om en lite ovanlig incident med ett X2000-tåg. Om någon skulle vara intresserad finns nu det samtida dagboksinlägget X2000 - snabbare än tåget *fnys* tillgängligt.
Prisa Gud! Här kommer skatteåterbäringen!
Kommer ni ihåg att jag skrev om att jag fick kvarskatt på 2760 kronor för ett tag sedan? Jag betalade ju in den astronomiska summan med en gång, så var det gjort. Sedan tänkte jag inte mer på det. Så döm av min förvåning när jag kom hem och hittade beskedet om slutlig skatt, och där stod det att jag skulle få tillbaka pengar. Var tvungen att ringa Skatteupplysningen och fråga om det verkligen stämde, och handläggaren påstod att det stämde. Så nu ska jag få tillbaka mina 2760 kronor samt ytterligare 2011 kronor. Tydligen berodde det på att Försäkringskassan gjort en reglering av min inkomst eller så. Man tackar! Har råd med en lite fräsigare födelsedagspresent till mamma, som fyller 50 om två veckor. (Och ja, då åker jag bort igen.)
Hemma igen.
Jahapp. Då var man hemma igen. Och som vanligt är det trögt att börja skriva igen, efter ett uppehåll. Det här är faktiskt första gången en hel månad gått utan att jag uppdaterat dagboken (sedan jag började skriva d.v.s.). Men det är bara så enormt tröttsamt att sitta vid datorn när man är hos mamma. Hennes dator är så otroligt långsam, och så har hon inget ritprogram, jag kan inte lägga in bilder från kameran i hennes dator utan att ha det rätta programmet, och det hittade jag inte när jag skulle iväg, och så har hon ju fortfarande seg och dyr modemuppkoppling.
Jag kom egentligen hem i måndags, men jag har haft en massa att göra. Min kompis som flyttade till en annan stad för någon månad sedan har flyttat hem igen, och i onsdags fyllde hon år, så då var jag där och fick tårta. Då berättade hon (L) att hennes morbror kommer med hennes grejer från lägenheten på måndag, och då måste källarförrådet vara städat. Dessutom ska de få en inneboende, så hennes mamma (E) skulle flytta ut från sitt sovrum, och ut i vardagsrummet. Både L och E är slutkörda, både mentalt och fysiskt, så jag erbjöd mig att hjälpa dem med källarförrådet och ommöbleringen.
Det tog hela gårdagen i anspråk. I sex timmar rensade jag och E i förrådet. De har flyttat många gånger sedan de bodde i hus, och varje gång har de tänkt gå igenom alla kartonger, men det har aldrig blivit av. Dessutom är E en sådan person som hamstrar, så det var inte lite grejer hon hade. Men vi slängde mer än hälften. Det krävdes tre vändor med bilen till grovsoprummet. Efteråt var jag fullständigt slut. De bjöd mig på middag som tack, och sedan dök en annan av Ls vänner upp och hjälpte till med ommöbleringen. Jag orkade inte mer än att lyfta ur och ställa tillbaka saker i bokhyllan, men det blev gjort i alla fall. Trodde inte att jag skulle röra mig idag, men jag har både tvättat och varit och handlat. Har bara lite träningsvärk. Känner mig så nyttig när jag ansträngt mig fysiskt, och när jag varit utanför lägenheten (bortsett från att gå och handla) flera dagar i sträck. Men det är kämpigt när det pågår.
Iväg igen
Jag kommer att åka bort igen på söndag eller måndag. Pappa har semester, så vi ska åka och hälsa på farmor, och sedan följer jag med honom till Bålsta. Om jag sedan orkar så ska jag åka till Ankie. Det är över ett år sedan jag träffade henne sist, så det skulle vara roligt att äntligen komma iväg.
Jag har länge känt att jag inte vill skjuta upp besök hos farmor, eftersom hon trots allt är 86 år gammal, och sedan min faster gick bort i maj, har det blivit ännu mer angeläget. Jag är helt enkelt rädd att farmor ska dö. Hon är den enda av mina mor- och farföräldrar som fortfarande lever.
Jag kommer ihåg sista gången jag träffade min farfar. Då var jag elva år. Vi brukade åka till farmor och farfar två gånger per år. På julafton eller däromkring, och sedan en gång på sommaren. Farfar var sjuk. Det var han nästan hela mitt liv. Han hade bytt båda höftlederna. Den första gick bra, men den andra gick fel, så han kunde aldrig gå utan käpp efter den. Han hade starr (minns inte om det var grå eller grön), och han låg på sjukhus ibland. Så när vi skulle åka hem på julaftonskvällen 1992 så satt han i kökssoffan, och jag gick dit för att säga säga hej då till honom. Av någon anledning sa han "Vi ses snart igen". När vi sedan satt i bilen började jag gråta, för jag visste på något vis att jag inte skulle få träffa farfar igen, att han skulle hinna dö innan dess. Pappa sa åt mig att jag inte behövde oroa mig, men på våren hamnade farfar på sjukhus. Jag vet inte riktigt vad som var fel, men efter en vecka hamnade han i koma och efter ytterligare en vecka, den 15 maj, dog han, 72 år gammal. Hur kom jag in på det här..?
Hur som helst försvinner jag snart från nätet i ett par veckor igen. Kanske kan jag uppdatera om jag kommer till Ankie.
Lite till...
Jag har gjort fler smycken. En del av dem kan ni se på de numera omgjorda smyckessidorna under rubriken "pyssel" i menyn.
Min "webbring" anNEUROlunda har fått två nya medlemmar senaste veckan. Det känns trevligt.
