På föredrag av Eva Kärfve
23 september 2003
Idag var jag, Hampus & Marika i Tynnered kyrka & lyssnade på ett föredrag av Eva Kärfve. Hon kallade det hela "Allt vad ni har gjort för dessa mina minsta" (vilket Marika sa är ett bibelcitat) & naturligtvis handlade det om DAMP.
Vi såg henne i egen liten person (ungefär en tvärhand hög) redan när vi kom dit, för hon stod utanför & rökte. Det var ganska mkt folk för att vara ett föredrag i en liten kyrka & först fikades det & sedan tog Kärfve till orda.
Hon började med att berätta lite om sig själv & sina utbildningar & att vara katolik var finemang & sånt & sedan började hon prata om DAMP. Hon berättade att hennes intresse börjat då två av hennes barn sattes på två olika dagis i Malmö i mitten av 1990-talet. Hon hade haft barn på dagis tio år tidigare, & hon tyckte att klimatet förändrats sedan dess. Hon menade att personalen på båda dagisen letade efter tecken på DAMP hos barnen & att detta var till följd av att de varit på kurs om neuropsykiatriska funktionshinder. I övrigt hade hon endast träffat ett barn med DAMP innan hennes engagemang börjat & då hade hon skämts över att hon letat efter "fel" hos det barnet.
Kärfve hävdade att hon i början trodde på att det fanns en medfödd, ohjälplig hjärndysfunktion, men att hon inte tyckte om att man letade efter symptom hos barnen. Då hon började leta fakta om detta kom hon i kontakt med den nu så omdiskuterade, då oavslutade "Göteborgsstudien", (en långtidsstudie utförd av Christopher Gillberg & Peder Rasmussen, på ett antal barn i Göteborg, födda 1971). Hon hade tittat på material från studien & sade sig ha funnit en mängd metodfel/forskningsfusk. Liknande kritik riktade hon mot en liknande studie som senare utfördes i Mariestad (med Gillberg som handledare).
Uppmärksamhetsstörning existerar inte enligt Kärfve. Hon anser att det som finns är ouppmärksamhet, vilket vi alla kan drabbas av ibland. Hennes definition på uppmärksamhetsstörning är att då ska man inte kunna koncentrera sig alls, hur mkt man än försöker. Hon menar även att uppmärksamheten har ett nära samband med en persons faktiska intelligens, alltså att en uppmärksam person är mer intelligent än en person som inte är uppmärksam. Jag förstod det som att hon menade att man inte kan se om en person är uppmärksam eller inte, utan att det märks i personens prestationer (t.ex. skolarbete). Med detta skulle hon kunna antyda att normal- & överintelligenta barn inte kan lida av uppmärksamhetsstörning. Det är alltså min tolkning av det hon sa.
Sedan kom hon in på amfetamin & hur det användes då det precis kom. Hon pratade om skador, men nämnde inga specifika, bara att försök gjorts på råttor, & att de då fått irreversibla skador. Djurförsök är nu inte alltid så pålitliga då t.ex. får kan äta massor av arsenik utan att någonting händer, medan människor dör av små doser. Hon kallade amfetamin för "drog nummer ett" till barn som anses ha uppmärksamhetsstörning. Hon nämnde ingenting om vilka doser det faktiskt rör sig om, eller vilka övriga positiva effekter det kan ha. Hon blandade ihop metylfenidat & amfetamin & sa att metylfenidat är den enda medicinen mot DAMP. Det är ju ett fel i sig då man medicinerar med både amfetamin & metylfenidat (som är två olika preparat) & det dyker dessutom upp nya mediciner nu som inte verkar innehålla varken det ena eller det andra. Att hon inte vet detta, & att hon inte vet vad MBD faktiskt står för (hon sa Minor Brain Damage, & det har hon skrivit i artiklar också, men det korrekta namnet är Minimal Brain Dysfunction/Damage), tycker jag är indikatorer på att hon faktiskt inte riktigt vet vad hon pratar om (vilket är precis vad hon anklagar Gillberg & hans kollegor för).
MBD används inte längre som diagnos i Sverige, & Kärfve sa att man tog bort begreppet precis efter att Gillberg & Rasmussen disputerat i ämnet. För att rädda situationen skulle dessa då ha "hittat på" DAMP. Detta framställde hon som fakta, trots att det bara är spekulationer från hennes sida. Hon menade att barn sällan diagnosticeras med MBD i Finland (där termen fortfarande används) & att DAMP är förbjuden som diagnos i Danmark. Detta har jag inte hört någon annanstans. Resten av världen känner enligt Kärfve inte till DAMP, utan de använder termen ADHD.
Enligt Kärfve kom man i Göteborgsstudien fram till att 10 % av barnen kunde antas lida av DAMP, men att denna siffra kommit till genom fusk/metodfel & att sedan kritik riktats mot diagnosen har forskarna ändrat sig, gjort DAMP till en underavdelning till ADHD & nu säger att 4 % har ADHD & att hälften av dem har DAMP. Trots denna intensiva forskning hävdar Kärfve att DAMP inte är vetenskapligt bevisat.
Kärfve menar att störningar i uppmärksamhet, impulskontroll samt aktivitetskontroll bara är vanliga egenskaper & att sambandet dem emellan inte existerar utan är jämförbart med att ha en bruten fot samtidigt som man är förkyld. Om Kärfve bemödat sig om att läsa på lite hade hon vetat att störningar i uppmärksamheten, impulsivitet, aktivitetskontroll samt en rad andra DAMP-symptom antas bero på rubbningar vad gäller signalsubstanserna noradrenalin & dopamin & i förlängningen även adrenalin i hjärnan. Enligt den teorin är dessa symptom nära sammanhängande genom bl.a. en dominoeffekt. Enligt henne finns allt som vuxna ogillar hos barn med som diagnoskriterier för DAMP. Alla barn Kärfve känner uppvisar DAMP-symptom i perioder, men det är ju där själva skillnaden ligger; de barn som har DAMP har det inte i perioder, utan för dem är det kroniskt.
Hon menade att barnens problem kom ur deras miljö i skolan, hemmet eller samhället. Bl.a. menade hon att en stor del av barnen som diagnosticerats med DAMP i studierna som nämnts ovan, kom från "socialgrupp III", att DAMP-symptomen egentligen är stressymptom & att både barn & vuxna är stressade i dagens samhälle. Hon nämnde t.ex. att höga krav ställs på barnen idag, de sexualiseras tidigt & de kritiseras på ett sätt som inte förekom förr. Det har hon alldeles rätt i, & det är något som är viktigt att uppmärksamma, men vad var det med de barn som uppvisade DAMP-symptom innan samhället blev så då? MBD fanns långt innan Britney Spears. Invandrare diagnosticeras enligt henne i högre utsträckning än svenskar, & visst är det logiskt att tänka sig att de är mkt mer stressade än svenskar. Som ett exempel tog hon att "alla" irakier & zigenare hon känner äter Cipramil, & att de flesta invandrarkvinnor som bor i Rosengård i Malmö är "nerdrogade" av psykofarmaka. Men det är inte ensamt ett bevis på att DAMP är ett tillstånd framkallat av sociala omständigheter. Dessa personer söker hjälp & självklart diagnosticeras de då i högre utsträckning. Det var mkt prat i termer som "frisk" & "sjuk".
Genom hela föredraget misstänkliggjorde, ironiserade & förlöjligade hon Gillberg, hans doktorander & deras forskning. Bl.a. visade hon listor med symptom & sa att vi nog hade DAMP allihop. Hon "glömde" bekvämt nog bort att tala om att dessa symptom ska förekomma i högre frekvens än hos jämnåriga, under lång tid & vara handikappande för att det ska finnas skäl att diagnosticera. I äkta Kärfveanda sa hon att hon ibland går på föreläsningar i fysik (vilket ligger utanför hennes område & att hon då inte hänger med så bra) & då hamnar i "svåra DAMP-tillstånd".
Hon avslutade med lite om miljöer & kapitalism & sedan var det frågestund. Hon besvarade frågor osakligt & sa bl.a. att barn "spelar Allan" för att få uppmärksamhet & att inga krav ställs på diagnosticerade barn. Mitt i detta reste sig en kvinna som jag tror arbetar på BNK, tog sin handväska, sa högt & tydligt att Kärfve borde skämmas att stå & vräka ur sig sådana saker & sedan gick hon. Tyvärr fick Kärfve därmed ett övertag då hon framstod som sansad när hon ganska lugnt sa att hon tyckte att kvinnan kunde ha stannat & argumenterat. Men man kan inte få allt här i världen ;) I slutet var det en läskig kyrkvärd eller liknande som bad Kärfve om ursäkt "för den kvinnan som gick härifrån". Hu!
Några vid ett bord var Kärfve-fans verkade det som för de höll med & Kärfve tittade snällt på dem. När hon tittade på de som kritiserade bytte hon blick till en vaksam, sur blick. Bland annat var det en tjej som arbetade med barn med autism, & hon pratade om att man strukturerade dessa barns vardag, vilket Kärfve verkade tycka var fel, eftersom de då inte lärde sig att strukturera själva. & Kärfve tror att de kan lära sig det..?
Jag fick tyvärr inte ställa min fråga (vad Kärfves arbete hade givit barnen), så efteråt gick jag fram till henne & frågade. Hon sa att det kunde man inte svara på & någonting om "på lång sikt". Jag sa till henne att hon bemött mig som förståndshandikappad i mail, vilket hon har, & hon visste vem jag var när jag presenterade mig. Hon fick en kopia av ADHD-texten på den här sidan. Hoppas hon läser den. Tyvärr blev det inte som jag tänkt, & jag hann inte hosta på henne (är jätteförkyld med begynnande bihåleinflammation). Synd på en ganska bra föreläsare att hon snackar så mkt skit.
Eva Kärfve, 23/9 2003