30 september 2013

körkort?

Nu har jag (äntligen) påbörjat projektet Att Ta Körkort. Sådant som andra människor gjorde när de var yngre. Jag är inskriven på körskola och kör bil med en snäll fröken någon gång i veckan. Mycket spännande. Och det kan inte annat än gå framåt - om inte annat för att jag inte lärt mig backa än. Men jag kan köra framåt, svänga (med blinkers och allt) och växla hela vägen till trean. Och nu har jag även lärt mig starta i backe. Jag tycker att jag är döhäftig. Vilket jag förmodligen är ganska ensam om att tycka.

På min fjärde lektion (tror jag) hamnade jag för långt fram i en korsning. En liten, röd bil kommer från vänster. Föraren är en äldre dam och bredvid henne sitter en äldre farbror med keps och beige jacka - det gäller att fylla alla stereotyper - och hytter (hötter?) med näven åt mig! Jag tror aldrig jag har sett någon göra så på riktigt tidigare. Blev nästan lite förtjust över att han var så stereotyp. Körskolefröken muttrade någonting om att det ofta är sådana som han som är det stora problemet i trafiken, och det kan jag tänka mig - antingen hade han dålig syn (såg inte de stora bokstäverna på sidan av bilen där det tydligt framgår att det är en körskolebil) eller dåligt humör (skiter i att föraren kanske kör bil för första gången någonsin).

Jag tror att det kommer att ta ett tag innan jag lyckas ta körkort. Jag har aldrig övningskört med mina föräldrar (eller någon annan), jag är över 30 år gammal och har en tendens att oroa mig för saker. Men körskolefröken verkar tro att jag kommer att kunna ta körkort. Och det känns ju betryggande - i stället för att få rådet att investera i ett årskort för kollektivtrafiken.

Men jag tror som sagt att det kommer att ta tid. Det började med att det tog tid. För att få körkortstillstånd behöver man fylla i en blankett från Transportstyrelsen. Man kan fylla i blanketten på internet - men inte om man (som jag) inte fanns i deras register. Så jag var tvungen att ringa till Transportstyrelsen så att de kunde peta in mig i registret igen - innan jag kunde beställa någon blankett. Sedan skulle man skicka in intyg om synprövning och en hälsodeklaration. I hälsodeklarationen måste man fylla i om man har ADHD eller Asperger Syndrom. Och det har ju jag. Så jag var tvungen att skicka in ett läkarutlåtande. Det tog ett par månader innan jag fick tid hos läkaren (ny läkare - inte Dr. Junior. Hurra!). Och sedan tog det ett tag innan jag fick intyget. Och sedan ett tag innan Transportstyrelsen hade handlagt min ansökan. Och jag fick körkortstillstånd - men förenat med villkor.

Den mest besvärande delen av villkoren är att jag måste skicka in ett nytt läkarutlåtande i augusti 2014 - annars drar de in körkortstillståndet eller körkortet. Läkarutlåtandet får inte vara mer än två månader gammalt. Hur stor sannolikhet är det att jag får en läkartid i juni, juli eller augusti - när även läkare har semester? Det går inte att boka tid redan nu, och risken är att tiderna tar slut när det väl är dags. Och då antar jag att jag måste göra om hela processen. Får lösa det då.

I bilagan med villkoren framgår det vilken bild Transportstyrelsens förtroendeläkare har av en person med Asperger och ADHD. Saker som ska finnas med i nästa läkarintyg - utöver att det ska komma från en läkare med specialistkompetens i psykiatri - är bedömning av bl.a. "impulskontroll", "omdöme" och "tvångsmässig fixering" (!) samt "följsamhet till medicinering". Det känns lite konstigt att de vill veta om jag är villig att ta medicin, eftersom min erfarenhet är att läkare krånglar mer än patienter när det kommer till licensbelagda preparat. Men, men... jag förstår att villkoren inte är formulerade utifrån mig som person, utan kommer från förtroendeläkarens bild av någon med mina diagnoser. Det hindrar inte att jag faktiskt kände mig lite förnärmad när jag läste igenom villkoren.

Men nu är det i alla fall på gång... eller på väg