30 april 2010

tentakrångel (varför kan livet inte vara enkelt?)

Sist jag skrev någonting var två dagar före en tenta. Psykologi. Mängder av uttryck och mer eller mindre knepiga teorier och gubbar att komma ihåg och hålla isär. Eftersom jag skulle skriva i ett mycket lyhört rum var jag glad att jag skulle få ha min mp3-spelare. Jag hade några dagar tidigare lämnat den till en av mina lärare som i vanlig ordning skulle kolla att jag inte spelat in något fusk på den, och jag skulle få tillbaka den precis innan tentan.

Klockan nio började vi. Lärare P kom och gav mig papperen. Jag frågade efter mp3-spelaren. Hon hade glömt att jag skulle ha den, men skulle gå och leta reda på lärare M som kontrollerat den. Efter en stund kom hon tillbaka och sa att hon inte kunde hitta honom. Hon sa att hon skulle gå och leta reda på hans telefonnummer och ringa honom. Efter ytterligare ett tag kom hon tillbaka och talade om att hon inte fick tag i honom. Hon frågade om jag ville prova att skriva ändå och det sa jag att jag ville. Hade ju redan börjat, och efter så mycket läsande skulle det kännas avigt att bara gå hem med oförrättat ärende.

Jag försökte koncentrera mig. Prat och skrik i korridoren och prat och skratt i rummet bredvid gjorde det nästintill omöjligt. Jag hakade upp mig redan på fråga två. Den var underligt formulerad (som det mesta den läraren - lärare H - sa. Hon var rolig, men hennes svengelska slog alla rekord). Jag frågade tentavakt Gerd om hon förstod frågan. Det gjorde hon inte. Jag lade konstiga frågan åt sidan och fortsatte med nästa.

En timme efter att tentan börjat kom läraren P tillbaka. Lärare M och min mp3-spelare hade lokaliserats. Jag frågade lärare P om hon kunde förklara konstiga frågan. Det kunde hon inte, och jag var tydligen inte den enda som inte förstod den. Senare kom hon tillbaka och sa att hon och lärare M kommit fram till (efter att ha konsulterat lärare H:s anteckningar och boken) att om man omformulerade frågan kunde den besvaras. Men då var det kört för min del. Jag hade låst mig helt och hållet. När jag besvarat alla andra frågor satt jag bara och stirrade på konstiga frågan utan att begripa mer för det, så till slut lämnade jag in tentan och gick. Jag var rätt övertygad om att jag inte skulle bli godkänd. I alla fall inte på den delen som konstiga frågan ingick i.

På min skola måste man anmäla sig till tentor och omtentor senast tio dagar innan skrivdagen (man måste även registrera sig varje termin och på varje kurs, men det hör inte hit). Lärare har 15 arbetsdagar på sig att rätta våra tentor. Det enda omtentatillfälle som fanns tillgängligt för anmälan var 24 april. Om lärarna skulle utnyttja sina 15 arbetsdagar skulle vi få tillbaka tentorna 23 april, alltså dagen före omtentan (som man skulle anmält sig till senast 14 april). Jag och några andra som var säkra på att köra tentan anmälde oss direkt och tänkte att vi fick väl låta bli att gå dit ifall vi råkade bli godkända. Det visade sig senare att det tentatillfället inte alls var till för oss, och det borde inte varit möjligt för oss att anmäla sig till det. Det gick dock alldeles utmärkt, och något annat omtentatillfälle fanns inte. Det är så trevligt när allt fungerar som det ska... Det framgick sedan att det inte fanns någon omtenta den 24:e, och vad jag vet finns fortfarande inget nytt datum. Det är ändå inte mitt problem längre. Vi fick våra tentaresultat den 23:e och osannolikt nog så klarade jag mig. Rätt bra till och med.

Lärare M bad om ursäkt för mp3-incidenten. Både via mail och personligen. Han hade tagit fel på dag och menade att jag hade all rätt att vara arg och skälla på honom. Jag kan inte se poängen i det riktigt. Gjort är gjort och det blir inte bättre för att man är arg. Det är bara jobbigt. Men han får aldrig mer kolla min mp3-spelare - och det finns ingen anledning för honom att göra det, för vad jag vet kommer vi inte ha honom mer.

Nu sitter jag med en hemtenta som jag inte begriper. Men kanske lossnar det snart.