vinter
I söndags var det vår. Och i måndags snöade det. Jag gillar inte när det inte stämmer. Särskilt inte om det inkluderar att jag måste vara utomhus när det snöar och blåser så paraplyet vänder sig ut-och-in.
I tisdags städade jag. Det tog åtta timmar. Inte för att det var osedvanligt lortigt, utan för att jag dammade och torkade av precis allting, och dessutom kom jag på sedvanligt ADHD-manér på en massa annat att göra hela tiden.
I morse vaknade jag 7.20 av att en bil stod utanför huset mittemot och tutade. Länge. Tillräckligt länge för att jag skulle vakna och inte kunna somna om förrän en timme senare. Jag tycker inte om sådant.
Idag får jag besök av min bästa vän. Det är bra. Vi ska inte fira påsk.
Idag är jag anti.
influensa?
Jag blir väldigt sällan sjuk. Så jag blev rätt överraskad när jag blev sjuk förra veckan. Jag blev jättesjuk. Jag funderar över om det kan tänkas ha varit influensa. Jag började hosta på måndagen, fick feber på onsdagen, och jag minns nästan ingenting av torsdagen och fredagen då jag hade en bit över 39°C feber, och sov större delen av tiden. Jag vaknade varannan timme ungefär och hostade i vad som kändes som evigheter. Jag hade ont överallt, drömde förfärligt tjatiga drömmar, och svettades eller frös. Inte ett dugg trevligt. Jag hostar fortfarande, och är tröttare än vanligt, men i övrigt är jag nog frisk.
regeringsbrev - status
Antal mail skickade till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson: 2
Antal mail besvarade av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson: 1 (2)
Antal mail skickade till socialminister Göran Hägglund: 1
Antal mail besvarade av socialminister Göran Hägglund: 0
Så svarade Cristina Husmark Pehrsson på mina mail. Om man nu kan kalla det för svar. Jag är osäker på om hon verkligen läst det. Hon kanske ögnat igenom det, men hon kan inte ha förstått vad jag skrev.
Subject: Brevsvar
Hej Andrea!
Tack för Dina brev. Inledningsvis vill jag beklaga att Du har fått vänta så länge på ett svar. I mitt arbete som statsråd får jag många brev. Alla brev blir lästa och många besvaras men svaren kan ibland dröja. Jag hoppas att Du har överseende med detta.
Jag har emellertid ingen möjlighet att uttala mig i det enskilda fallet eftersom grundlagen förhindrar statsråd att kommentera eller ingripa i enskilda ärenden. Endast de berörda myndigheterna kan lämna förklaringar till sina beslut. De tillhandahåller även information om hur deras beslut kan överklagas.
Tack för att Du tog Dig tid att skriva.
Stockholm i februari 2008
Med vänliga hälsningar
Cristina Husmark Pehrsson
Ingenstans i mitt brev ber jag henne "ingripa" i ett enskilt ärende. Enda anledningen till att jag överhuvudtaget beskrev ett enskilt ärende i mailet är för att hon skulle förstå själva problemet, för det kan gå illa om det drabbar någon som sitter verkligt illa till.
Jag har inte beskrivit ärendet särskilt utförligt här på hemsidan. Jag har ingen större lust att göra det heller, men grundproblemet ligger i lagstiftningen, så jag kan ta lite exempel. Jag har tidigare hört om detta fall, som nämndes i media:
En familj bestod av två vuxna och två barn. Barnen var i mellanstadieålder om jag inte minns fel. Och så dog pappan. Mamman fick problem att klara ekonomin, och sökte bostadsbidrag. Hon fick avslag med motivieringen att barnen hade pengar. Det var sant så till vida att pappan haft en livförsäkring som skulle betalas ut till barnen när de blev stora. Alltså fanns inga pengar förrän flera år framåt i tiden. Och när pengarna väl betalas ut går de ändå inte till mamman.
Jag vet inte hur det fallet gått, tyvärr. Men lagen räknar uppenbarligen inte med att pengar kan vara låsta. Det är en jättekonstig krumelur i lagen som gör att ett fall skulle kunna vara såhär:
Kalle är 20 år. Han har inga som helst pengar eller andra tillgångar utöver en garantipension på 5000 kronor i månaden. Innan han fick pension fick han försörjningsstöd från socialen.
Kalle har aldrig känt sin pappa, och hans mamma dog nyligen. Kalle har inga andra släktingar, och ingen partner som kan hjälpa honom ekonomiskt. Men Kalles mamma hade en försäkring värd två miljoner, som hon spärrat så att den inte får betalas ut förrän på Kalles 25-årsdag.
Försäkringskassan räknar då med att Kalle har två miljoner kronor, och därför får han inget bostadstillägg, trots att han i realiteten inte har mer än 5000 kronor i månaden.
Om Kalle istället hade ärvt en bostadsrätt, värd två miljoner kronor, hade den inte räknats som en tillgång så länge han hade den som sin permanenta bostad. Därför hade Kalle kunnat få fullt bostadstillägg.
Om Kalle hamnar i en akut ekonomisk knipa kan han få tag i pengar genom att sälja sin bostadsrätt - även om det känns ledsamt och är besvärligt, men om Kalle har en låst försäkring kan han inte klämma ett öre ur den före han fyller 25.
Någon annan som ser problemet?
Exemplen ovan har inte mycket gemensamt med den situation jag beskrev för Husmark Pehrsson, men berörs av samma miss i lagstiftningen. Det kan hända ensamstående föräldrar. Det kan hända tonåringar som försäkrats som barn och som ska få en större summa som vuxna p.g.a. funktionshinder eller sjukdom. Kanske där föräldrarna av omtanke spärrat utbetalningen så den inte kommer förrän flera år efter 18-årsdagen. Jag vet inte hur det ser ut med pensionsförsärkringar, men jag vet att socialtjänsten tycker att de är problematiska när det kommer till försörjningsstöd.
Jag tror inte att det här står i lagen. Jag tror bara att de har missat det. När jag diskuterade vansinnet i detta med Försäkringskassan tyckte de att jag skulle skriva till Husmark Pehrsson. Och hon hänvisar tillbaka till Försäkringskassan. Det här gäller ju inte ens ett enskilt fall! Jag får väl skriva en gång till och sedan vänta ett halvår tills jag får ett till "goddag yxskaft"-svar...
