idag fick jag ett brev
Idag fick jag ett brev från Försäkringskassan. Det var beslutet om aktivitetsersättningen. Jag blev beviljad hel aktivitetsersättning ytterligare två år. Jag kan nästan känna hur det begynnande magsåret läkte ihop igen. Det känns plötsligt som att jag kan andas igen. Underbart.
Dessutom har jag kanske en vag idé om vad jag vill göra i framtiden. För ett tag sedan gjorde jag Arbetsförmedlingens intressetest. Jag fick en del förslag. Testet trodde att jag kanske skulle trivas med att jobba på Försäkringskassan *skratt*. Eller vara socialsekreterare. Skulle inte tro det. Däremot fanns det en del andra yrkesförslag som kändes intressanta. Gemensamt för dem var att de allihop krävde, eller åtminstone önskade, socionomutbildning. Så det kanske skulle vara något för mig?
Jag var hos läkerskan idag. Jag berättade om det där med socionomutbildningen. Jag berättade vad jag tycker att jag kan och är bra på. Hon tyckte att det lät som om jag kanske skulle trivas som kurator. Och varför inte? Jag är medveten om att jag kanske inte klarar utbildningen, men jag kan ju åtminstone ta kontakt med skolan och fråga hur det är upplagt. Saker som vilken typ av anpassning som skulle vara möjlig, om det går att läsa på deltid och om det går att läsa delar av utbildningen som fristående kurser. Ett litet projekt att ordna med i höst.
Nu ska jag återgå till att jubla och slå volter för att jag blev beviljad aktivitetsersättning. Och så måste jag tvätta. Men ändå :)
(Jag sorterade alla tidskriftsamlare och mappar för någon dag sedan. Tvingades till sist acceptera att det finns saker som helt enkelt inte passar i någon kategori. Men i övrigt gick det bra.)
städa och sortera
Sedan jag bodde i Skara (5 år sedan), har jag fyra pärmar fyllda med klädmönster, sydda detaljer, tygprover, knypplade spetsar (!) och en massa papper om materiallära. Dessutom har jag samlat på mig fyra pärmar för viktiga papper, en pärm för LSS, kontaktcentret, Attention o.s.v. samt en pärm med relativt okänt innehåll (jag har tittat i den, men förstår inte riktigt vad jag ser).
Att jag har så mycket papper beror till viss del på att jag har en hel del "viktiga papper", som verkligen är viktiga, men också på att jag har svårt att avgöra vilka papper jag borde spara och vilka jag kan slänga (ska fråga pappa om han har något bra system). Jag är nog onormalt rädd för att tappa kollen över sånt, så jag sparar för säkerhets skull nästan allt. När en pärm blivit full har jag helt enkelt börjat på nästa. Och så blev det fyra pärmar för viktiga papper. För ett tag sedan gjorde jag en jätterensning. Jag slängde hyresavier från 2001, kvitton och garantier på saker jag inte längre har och så vidare. Det är fortfarande fyra pärmar, men de är inte längre överfulla.
Hur som helst så tyckte jag att det var tråkigt att det inte stod något vettigt på de fula etiketterna på pärmarnas ryggar, och det var fult skrivet, och jag hade flera pärmar i samma färg, men de hörde inte till samma kategori. Jag är mycket förtjust i symmetri, och nu när jag har nya, fina bokhyllor känns det bra om det är fint i dem. Så igår tänkte jag att jag skulle flytta om i pärmarna, så att samma kategori hade samma färg, och att etiketterna skulle vara fina och verkligen tala om vad som fanns i varje pärm. Som vanligt kom jag inte igång förrän vid elva-snåret på kvällen. Och jag kom på att jag inte kunde sätta etiketter på pärmarna om jag inte visste vad som fanns i dem. Så jag sorterade, rensade och flyttade om (och gjorde etiketter) fram till halv tre på natten. Jag tycker om att sortera saker.
Nu är det jättefint och organiserat i de flesta pärmarna, men den enda skillnad som syns utanpå är att de pärmar som har samma färg står tillsammans, och att de har fina etiketter. Det är som när jag tappade bort en tröja för ett tag sedan. Jag letade så noga så när jag väl hittade den hade jag omorganiserat och städat och färgsorterat alla kläder. Och så stänger man garderobsdörren och då syns det ingen skillnad fast man kämpat i timmar. Fast jag vet ju att det är fint inne i garderoben, så det känns bra ändå.
Men nu har jag liksom blivit lite besatt, så jag ska ordna och sortera och etikettera alla tidskriftsamlare och mappar och sånt också har jag tänkt. Antingen kommer jag göra alltihop inatt, eller så tar det tre år. Men ändå. Jag tycker som sagt om att sortera saker :)
stress och elände
Jag har upptäckt gränsen för hur mycket jag klarar. Tragiskt nog inte så mycket. Förra veckan var mamma här. Utan att mena det stressar hon mig, genom att vi hela tiden ska ordna saker. Saker ska mätas, köpas, slipas, målas, sys och tas reda på. På måndagen var jag på kontaktcentret, och på kvällen på Attention. Och på tisdagen tvättade jag. På onsdagen var jag på kontaktcentret, och på kvällen var vi på IKEA och köpte en till bokhylla. På torsdagen skrev jag ett föredrag, och på fredagen hade jag ett möte, och "prov-höll" föredraget. Och sedan behövde jag vila hela helgen.
Och den här veckan var jag på kontaktcentret på måndagen, på ett föredrag av Krystian Kawalec (mycket trevligt), på onsdagen var jag på kontaktcentret, och idag skulle jag ha träffat en vän, men fick ställa in det eftersom jag blev sjuk igår (feber och annat - mår bättre idag).
Problemet är att jag har mycket att göra de tre kommande veckorna också. Och jag vet inte om jag orkar det. Men det är viktiga saker, så jag kan inte ställa in. Men det är väl bara att acceptera; jag klarar inte att vara aktiv fler dagar än tre (och någon gång fyra) på en vecka. Om jag är på kontaktcentret två dagar (och handlar en av de dagarna) och tvättar en dag/vecka så är min kvot fylld. Tyvärr.
Och jag oroar mig för om jag ska få förlängd aktivitetsersättning. Och jag måste söka om mitt bostadstillägg ("snarast" enligt Försäkringskassan), men jag väntar på ett papper som ska följa med som bilaga till ansökan. Och det papperet har jag naturligtvis inte fått än. Och vad händer om jag inte får aktivitetsersättning? Med min blygsamma kapacitet lär jag ju knappast kunna försörja mig själv. Man kan få magsår för mindre.
Liftarens Guide till Galaxen måste vara en av de roligaste böcker som finns. Faktiskt. Den är underbar.
isoleringslist
Det var det där med grannen mittemot. Han med telefonen. Jag tror inte han har någon fru. Jag vet inte vad jag fick det ifrån. Det var nog mamma som påstod att han hade en dylik. Hur som helst så ringde det inne hos honom var femte minut från elva till halv tolv för någon natt sedan. I tisdags tror jag det kan ha varit. Till slut började det kännas lite väl frustrerande, så jag gick dit och knackade på.
Gubben öppnade. Jag sa:
"Din telefon ringer väldigt högt."
"Det ska den göra", svarade han.
"Det ringer väldigt ofta, sent och det hörs in till mig. Jag kan inte sova då", försökte jag.
"Det kan du väl inte komma till mig och klaga på. Det får du ta med bla bla (ingen aning om vad han sa). De har satt in den så jag ska höra den."
Och så smällde han ingen dörren.
Jag blev lindrigt sagt lite förvånad. Hur ska jag kunna veta vems fel det är att telefonen ringer så högt? Det är väl klart att jag säger det till den som har telefonen. Jag hade inte bekymrat mig om att säga till om det inte vore för att hans telefonsignaler ekar i trappen, och mitt sovrum är det rum som ligger närmast. Och det ringer så sent på kvällen. Även om jag inte särskilt ofta har gått och lagt mig vid den tiden är det förfärligt irriterande.
Jag tänkte att jag skulle behöva tjata och gnälla och dra in Hyresgästföreningen för att få en isoleringslist runt min ytterdörr, så det åtminstone skulle dämpas litegrann. Men jag bedrog mig. Igår dök fastighetsskötaren upp. Han skulle sätta upp lister runt dörren sa han. Jag blev mycket förvånad eftersom jag bett om lister tidigare och han visat noll intresse.
Tydligen hade gubben trots att han var så snäsig med mig tagit det jag sa på allvar. Han hade ringt fastighetsskötaren och då hade de tydligen tyckt att det var läge för att sätta upp lister. Gubben hade dessutom bett att få hjälp att flytta ut mistluren i köket. Mycket intressant. Det var fastighetsskötaren som berättade detta för mig, men gubben dök upp mitt i och berättade alltihop en gång till. Jag tackade och nu verkar det vara lugna puckar. I morse ringde gubbens telefon igen, men det lät betydligt mer avlägset. Hurra!
nyfikenhet eller?
Fastighetsskötaren är lite obehaglig i det att han är så nyfiken eller vad det nu är. Om jag vet att han ska komma plockar jag undan saker som kallelse till vuxenpsyk och liknande. Jag vet ju vad jag ska dit och göra, men det vet inte fastighetsskötaren, och jag vill inte att han ska veta heller.
Han har redan frågat om jag studerar eller jobbar, och jag har lite svävande svarat att jag studerar. Jag tycker att det kan kallas för det, eftersom jag går en s.k. orienteringskurs på kontaktcentret. Igår sa han:
"Du läste väl?"
"Jo", svarade jag (till saken hör att ytterdörren stod vidöppen hela tiden och fastighetsskötaren pratar ganska högt).
"Vart läser du då?" frågade han.
"På [kontaktcentrets namn] inne i stan", svarade jag.
"Jaha, vad är det?" frågade han.
"Man kan sitta där och läsa på distans", sa jag.
Det är sant, men jag hör inte till dem som gör det. Och han frågade inte mer. Tack och lov.
I onsdags på kommunikationscirkeln pratade vi om precis det. Vad man ska svara om man inte vill tala om att man har funktionshinder och aktivitetsersättning, och någon frågar vad man gör. Jag föreslog att man kan svara att man är arbetslös. Det är ju ingen jättelögn, för vi har ju inte arbeten, och det genererar inte så många följdfrågor. Men sedan flippade jag och P ur och började komma med knäppare och knäppare saker som "om jag berättar det måste jag döda dig". Jag föreslog att man kan säga att man släpptes från rättspsyk förra veckan, men P tyckte att det var bättre att säga att man hade permission.
Men, allvarligt talat, vad ska man egentligen säga? För några år sedan var det en nätbekant som skrev i sin blogg att det blir så konstigt när folk man inte träffat på ett tag frågar "Hur är det med dig då?" och man svarar "Tack bra" som det väluppfostrade får man är. Och sedan frågar människan vad man gör nuförtiden och då svarar man att man är sjukskriven. Så vad ska man egentligen svara?
