Varför inte göra det så besvärligt som möjligt?
Jag var hos läkerskan i juni, och då lovade hon att söka licens för min medicin samma vecka. Sedan har jag inte hört ett ljud från henne. Eller från Apoteket. Och jag har glömt att ringa. Jag har visserligen frågat på det Apotek jag brukar hämta medicin på, men de har inte fått in någon licensmotivering. Och jag tyckte det kändes lite oroande eftersom licensen från Dr. Mats går ut i oktober.
Men idag kom jag mig för att ringa. Så jag ringde Apoteket. Det var kö, men de har tydligen fräschat upp systemet sedan sist jag ringde dem, för nu kunde man lite käckt välja att de ska ringa upp mig istället. Efter en stund ringde de. Han som ringde visste ingenting om någonting, men efter viss övertalning kopplade han mig till det större Apoteket här, där jag inte vanligen hämtar ut medicin.
Som jag misstänkte kunde vara fallet så fanns licensen där. Och den har funnits där sedan juli. Varken läkerskan eller Apoteket har talat om det för mig. Men naturligtvis var det inte klart bara för att de hade en licens. För det fanns inget recept.
Så jag ringde Vuxenpsyk. De har inte förstått det där med tillgänglighet. Man kan inte ringa direkt till sin läkare, utan man ska ringa receptionen, som har telefontid två timmar varje vardag, och om någon annan ringer samtidigt blir man inte placerad i kö, utan då är det helt enkelt upptaget. Så jag ringde tre gånger innan jag fick prata med någon.
Efter att hon frågat efter mitt namn och personnummer, och hört fel på båda, så hittade hon till slut min journal. Där stod det att läkerskan skickat receptet till Läkemedelsverket samtidigt som hon sökte licens. Receptionisten trodde att Läkemedelsverket kanske faxat licensen till Apoteket, men glömt att skicka med receptet. Hon skulle prata med läkerskan (tror jag, det lät som hon sa att hon skulle prata med "gosse", och med lite fantasi kan man väl förkorta läkerskans förnamn till det), och sedan ringa mig. Så jag hoppas att hon gör det.
I måndags ringde de från käkkirurgen i Jönköping. De hade fått ett återbud och undrade om jag kunde komma klockan 8.00 på tisdagen, så att de kunde stjäla min visdomstand. Fast jag var tvungen att tacka nej, för ska jag vara där klockan 8.00 måste jag åka hemifrån senast halv sex. Så tidigt går ingen buss härifrån, och den tiden på dygnet kan inte mamma skjutsa mig till tåget heller. Plus att jag skulle på min aktivitet i Jönköping på måndagen, och då kommer inte jag hem förrän efter åtta på kvällen, och jag är vanligen helt slut efter det, så jag tror inte att jag klarar att gå upp vid 4.00 - 4.30 dagen efter. Men jag antar att det betyder att det är min tur hyfsat snart. De skulle skicka en tid per brev istället. Ska bli spännande att se när det blir av.
...och så vann borgarna...
Toppen! Nu går det väl åt helvete. Läste häromdagen att borgarna vill göra det obligatoriskt för alla som jobbar minst halvtid (?) att vara med i a-kassan. Det skulle ju kunna vara bra kanske. Men så ska de höja avgiften proportionellt mot arbetslösheten i respektive bransch, dock med maximalt 300 kronor per månad. Per månad! Undrar hur de har tänkt göra med Alfakassan som jag är med i? Alfakassan hör ju inte till någon bransch, så hur ska beräkningen göras där? Ska det höjas proportionellt mot den totala arbetslösheten? Eller arbetslösheten bland studenter? Eller hur ska de göra? Skulle de höja avgiften med 300 kronor i månaden skulle det bli drygt 4900 kronor per år. Vem fan har råd med det? Betala mer och få mindre tillbaka. Dessutom ska man inte få dra av i deklarationen för medlemskap i a-kassan och facket. Och då kommer folk inte ha råd att vara med i facket. Men det är väl det de vill.
När facket genomförde en blockad mot ett bygge i Vaxholm var det ju en massa skriverier om låga löner och dåliga eller icke existerande kollektivavtal. På TV intervjuades ett pucko från moderaterna. Hon tyckte att det var ju inget att bråka om, för även om de baltiska byggnadarbetarna jobbade för låga löner, så tjänade de ändå mer än hemma, så de var väl glada ändå. Va? Det var ju inte riktigt det som var frågan. Vem anställer en svensk byggjobbare när man kan få en litauisk för halva priset? Sånt leder till arbetslöshet och lönedumpning. Och vi kan ju inte åka till Litauen för att jobba, eftersom en litauisk lön inte räcker särskilt långt i Sverige.
Det verkar som borgarna har föresatt sig att ställa till mesta möjliga skada på kortast möjliga tid. De vill sälja ut och privatisera allt möjligt. Bland annat Apoteket, Vin & Sprit och Telia. Visst kanske det skulle vara bekvämt att kunna köpa Alvedon på ICA, men vi har klarat oss utan hittills, och när man väl har sålt företagen kan man inte köpa tillbaka dem. Och varifrån ska vi få pengar till pensioner och sånt? För de kan väl inte mena att arbetsgivarna ska betala pensionerna, så att man blir utan om företaget man jobbat på går i konkurs?
Och hur går det med vården? Och högkostnadsskyddet? Pappa bytte höftled för några år sedan efter att ha haft ont i över ett decennium. Hade det inte varit för den offentliga sjukvården, subventioner och Försäkringskassan skulle hela kalaset ha kostat honom en bra bit över hundratusen kronor. Varifrån skulle han fått de pengarna? Skulle han ha sålt sitt lilla hus? Hur skulle man då göra om man inte hade något att sälja? Ska vi göra som i USA där man måste ha försäkringar för allting så man inte blir ruinerad för att man får en hjärtinfarkt?
Någon dag efter valet var det utsända från något TV-program som gick runt och frågade folk på stan vad de tyckte om maktskiftet. En liten tant i kofta svarade att "Det blir väl roligt med lite omväxling!" Va?! Vill du ha omväxling så köp en ny kofta! Det är som att rösta på den som har snyggast slips. Somliga skulle inte ha rösträtt.
Vart har solidariteten tagit vägen?
Val - höger, vänster eller mittemellan?
Idag är det val (som om någon skulle ha kunnat missa det). Har inte förtidsröstat, utan ska rösta i bygdegården idag. Jag har fortfarande inte lyckats bestämma mig för vilket parti jag ska rösta på av Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Socialdemokraterna, även om jag vet åt vilket håll det lutar.
Vänsterpolitik går inte ut på att någon särskild gynnas, utan alla ska ha vad de behöver och bidra med det de kan. Högerpolitik är så utpräglat "själv är bäste dräng" så det snarare blivit "sköt dig själv och skit i andra". Man måste alltid trampa på någon för att komma högre upp. Och ändå leder borgarna?! Det känns fint att just idag är min röst lika mycket värd som Fredrik Reinfeldts, för sedan får jag väl dras med honom och hans politik i fyra år, och inte ha något att säga till om.
Enligt högerns sätt att se på det är jag en bidragsberoende belastning skulle jag tro. Eftersom jag har kvar armar och ben och har en någorlunda fungerande hjärna så ska jag arbeta. Arbetar jag inte får jag skylla mig själv om jag inte får några pengar. Alla ska arbeta, även om det bara är en timme, sa Fredrik Reinfeldt häromdagen. Den arbetsgivare som anställer någon som bara kan jobba en timme har åtminstone aldrig jag träffat.
En annan dag såg jag en bit av en debatt som visades i något annat program. Där tyckte Reinfeldt att en sjukskriven kvinna som tog hand om sina två barn skulle arbeta, för kan man ta hand om två barn så kan man arbeta. Åtminstone litegrann. Och Fredrik Reinfeldt kan ju resonera så - han har ju barnflicka (och då lägger jag mig inte i hur lite hon tjänar - utan det faktum att Herr och Fru Reinfeldt inte själva lägger ner all den tid som barnen behöver). Plus att välfungerande människor kanske klarar jobb och barn samtidigt, medan andra inte gör det.
Eftersom jag har svårt att föreställa mig att Fredrik Reinfeldt och hans alliansvänner är onda människor så tror jag att de inte förstått hur världen utanför ser ut. De tycks tro att alla har lite arbetsförmåga undanstoppad, och att den kommer fram om man bara drar åt svångremmen lite till så att det är omöjligt att överleva på bidrag. Och en och annan som eventuellt fuskar kanske slutar med det, men alla som inte kan då? Vi som klarar att jobba i några veckor innan vi är så utmattade att vi inte ens orkar laga mat eller borsta tänderna längre? Och de som är så fysiskt sjuka att ingenting klaffar längre? Ska vi inrätta telefonsupportcentra på sjukhusen så att de inlagda kan jobba någon timme med telefonsupport medan de får dialys?
Högern tycker att vi ska ta bort Arbetsförmedlingen och starta privata arbetsförmedlingar i stället, för de förmedlar ju fler jobb. Exempel på sådana visas på TV med jämna mellanrum. Lars Leijonborg gör en av sina konstiga jämförelser och menar att bemanningsföretagen är bättre eftersom de procentuellt sett får ut fler i arbete än Arbetsförmedlingen.
Men det finns massor av människor som inte kan arbeta "ordentligt", i alla fall inte som arbetsmarknaden ser ut i dag. Det finns ännu fler som inte är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden eftersom de varit sjukskrivna eller arbetslösa länge, är för unga, för gamla, saknar erfarenhet, har för lite eller fel utbildning, har utländska namn eller inte klarar språket så bra. Många av dessa personer kommer till Arbetsförmedlingen. En del får jobb - andra får det inte. Och det är inte Arbetsförmedlingen som anställer, det är det arbetsgivarna som gör. Dessa människor är inte intressanta för bemanningsföretagen. De är inte intressanta för privata arbetsförmedlingar heller. Så vart ska de ta vägen?
Jag tror att borgarna tyvärr vinner idag. Och jag vågar inte ens tänka på vad det innebär för mig.
Förkyld
Jag är förkyld. Det har jag inte varit på jättelänge. Jag är nästan aldrig sjuk. Så jag vet inte riktigt hur man gör när man är det. I går försökte jag lura mig själv att jag var frisk genom att gå upp och duscha och klä på mig och låtsas att allt var som vanligt. Fast det fungerade inte.
Jag lade pussel hela dagen. Det är säkert jättenördigt, men för någon månad sedan fick jag för mig att jag ville lägga pussel. Ett sånt där med minst 1000 bitar. Problemet var att jag inte hade något sådant, och jag hade ingen lust att köpa ett med halvtråkigt motiv för flera hundra kronor. Men i torsdags var jag på Röda Korsets second hand-affär och köpte ett pussel för 35 kronor. Det ska ha 1000 bitar, om inte förra ägaren tappat bort, ätit upp eller slängt några. Mitt nya problem är att jag inte har någonstans att lägga ut hela pusslet, utan jag får lägga det i sektioner på brickor.
I torsdags var jag hos tandläkaren. Det var på tiden. Jag har inte varit och gjort en kontroll på evigheter. Och jag har dessutom min krånglande visdomstand som måste tas bort. Jag hade inga hål i tänderna, men visdomstanden hade "krokiga" rötter, så den kan de inte ta bort där, utan det ska göras av kirurg i Jönköping. På Folktandvården sa de att väntetiden på en sådan operation är ca 18 månader. Den här tandläkaren sa att det brukar ta omkring 3 månader. Ska bli spännande att se vem av dem som har rätt.
