31 oktober 2006

Bloggars normala innehåll?

Jag undrar lite vad som anses vara normalt att skriva om i en blogg. Nu har ju inte jag riktigt en blogg, utan en hemsida med en del jag kallar för dagbok, där jag ibland skriver om sånt som hänt eller sånt jag tänkt på. Det tycker jag inte är så konstigt.

För ett tag sedan läste jag i en sådan där "tjejtidning" som tycks rikta sig till tjejer i femtonårsåldern fast de mest handlar om sex. Det var något slags test i den, ett sådant där fånigt av typen "Är du en bra vän?" eller "Vilken attraktionstyp är du?". Fast just det här testet handlade om något i stil med hur lojal man var eller om det var om man skvallrade för mycket. En fråga var i alla fall vad man skriver om i sin blogg.

Alla sådana där test är uppbyggda på ungefär samma sätt. Ofta kan man se på svarsalternativen att ett är "för mycket", ett är "lagom" och ett "för lite". Ponera att det är ett test om man är en bra vän. En fråga i testet kan vara så här:

Din kompis ringer dig sent på kvällen och berättar gråtande att hon precis blivit dumpad av sin pojkvän. Hon bor på andra sidan stan och det går inga bussar dit så här dags. Vad gör du?

1. Tar genast en taxi hem till vännen, fast du egentligen varken har tid eller råd.
2. Pratar i telefon med henne en stund, och tar första bussen dit dagen efter.
3. Säger att du inte kan prata för att du ska läsa på text-tv.

Om man sedan läser i "Facit" ser man att om man svarat "a" är man en bra vän, kanske för bra, och att man riskerar att bli behandlad som en dörrmatta ("för mycket"). Har man svarat "b" är man en bra vän ("lagom"), och svarar man "c" är man en superegoist ("för lite").

På frågan om bloggens innehåll var lagom-svaret ungefär att man skriver om mode, skönhet och populära filmer. Va? Är det vad som anses normalt? Är det verkligen friskt att ha mode och skönhet som primära intressen i livet? Visst kan man skriva om sådana saker, men att ha en hel blogg som handlar om sånt? Om alla bara skriver om läppglans, hur personligt blir det då? Vad är meningen med att bara skriva om sådant?

Eller är det jag som missuppfattat alltihop?

Min hemsida har i genomsnitt drygt 20 besökare om dagen, men det är inte särskilt många som skriver i gästboken. Och ännu färre som kommenterar det jag skrivit. Är det för att jag skriver om ointressanta saker? Skulle jag få mer respons om jag skrev om mode och skönhet? I så fall får det vara, för jag kan inte skriva om sådant.

28 oktober 2006

stormvarning

Det har varit storm (om någon nu har missat det). Jag tittade på väderkartan på TV igår, och på den var hela Sverige, utom en bit av Värmland, täckt av moln. Stormen Gudrun gick hårt åt den är trakten. Förutom alla träd som stormen fällde så försvann el, vatten och telefon. Så vi räknade med att alla faciliteter skulle ryka så fort det började fläkta. Men ingenting hände. Eller ja, om man inte räknar småsaker som normalt inte flyger, men som nu kom farande från grannarnas uteplatser. Men varken el, vatten eller telefon försvann. Vi hade inte ens störningar på TV:n. Och idag är det lugnt.

det här med flytten...

Nu har jag fixat några av de saker jag måste göra innan jag flyttar! Jag har köpt en DVD-brännare. Detta för att mamma ska få tillbaka sin CD-brännare, så vi kan laga hennes dator. Och så har jag lämnat in ansökan om bostadstillägg till Försäkringskassan.

Jag försökte skaffa information om bredband också, men det var lättare sagt än gjort. Jag ringde Glocalnet. Jag hatade Glocalnet förut, men mamma har dem så jag har vant mig. Dessutom har han som bor i min framtida lägenhet Glocalnet, så jag vet att man kan ha dem där.

Pappa har nyligen bytt till Glocalnet, och han sa att en hastighet på 0,5 mbit kostar 199 kronor de första sex månaderna, men att det sedan höjs till 249 kronor. Jag har ingen lust att priset ska höjas hur som helst utan att jag vet det när jag beställer. Och det stod ingenting om det på deras hemsida när jag tittade. Varken om den hastigheten eller om någon prishöjning. Så jag ringde Glocalnet och fick prata med någon som hette Semiramis eller liknande. Semiramis var nog inte alls på bra humör den dagen. Hon tänkte uppenbarligen inte svara på några frågor om jag inte uppgav mitt hemtelefonnummer. Jag upplyste henne om att jag inte har något hemtelefonnummer än, utan att jag var intresserad av mer allmän information. Men något sådant konstigt hade hon nog aldrig hört talas om.

Jag lyckades dock klämma ur henne att hastigheten och priset var beroende av vilken av deras underleverantörer som opererade i ens bostadsområde. Vilket jag tycker är rättså mysko. Är det verkligen okej att ett företag skriver på sin hemsida att man får en hastighet på 2 mbit för 199 kronor, när det lika gärna kan vara 0,5 mbit för 199 kronor, som senare dessutom höjs till 249 kronor, utan att man talar om det? Semiramis kunde absolut inte berätta vilken av leverantörerna som skulle bli aktuell för mig, om jag inte uppgav hemtelefonnummer.

Semiramis försökte få mig att starta telefonabonnemang hos dem, men då var jag trött på henne, så jag sa att jag aldrig i livet tänkte betala så mycket. Semiramis bytte röst från uttråkad till försäljare och kvittrade:
"Det kostar bara 675 kronor!"
"Och Telia tar 250", svarade jag, tackade för ett föga givande samtal och lade på.

Jag har återgått till att inte gilla Glocalnet. Jag gillar i alla fall inte deras kundtjänst. Förut hade Telia så hutlöst dyrt ADSL att det inte var till att tänka på, men nu har de ju sänkt priset, så jag ska ta reda på vilka villkor de har. Det kanske blir gamla vanliga Telia i alla fall. Fast de skulle vara coolare om de hade fortsatt heta Televerket.

22 oktober 2006

jösses!

Så besvärligt det ska vara att flytta hemifrån! Jag har ju gjort det förr, så jag begriper inte varför jag tycker att det verkar så besvärligt. Kanske för att jag inte behövt bry mig om att ordna en del saker de senaste gångerna jag flyttat. Men ändå. Det är så mycket man ska göra.

Jag måste packa (som tur är så är det mesta packat sedan sist). Och fixa ett fordon till flytten, någon som kan köra nämnda fordon (sannolikt mamma), och någon som kan hjälpa mig att bära grejer.

Jag måste kolla upp/beställa/köpa:

• hemförsäkring
• telefon
• bredband/ADSL
• TV-licens (jag är laglydig)
• adressändring

Sedan måste jag dessutom byta elbolag, eftersom den "förvalda" leverantören är svindyr. Och jag måste ansöka om bostadstillägg. Och eftersom jag flyttar till en annan kommun måste jag få ordning på vem som ska betala min aktivitet, och hoppas att Försäkringskassan och LSS inte sätter sig på tvären. Jag måste byta läkare, men jag har lyckats ordna en person som jag kan ta hjälp av i den frågan. Jag vill inte råka på en till som nuvarande läkerska.

Och sedan tillkommer alla saker som jag inte tänkt på förrän nu. Som att jag måste köpa vissa vardagliga saker redan innan jag flyttar. Toalettpapper och glödlampor är till exempel bra att ha på en gång. Eftersom det är ett tag sedan jag bodde ensam sist är det en massa saker jag inte självklart har längre. Som t.ex. städgrejer. Och telefon.

Jag måste köpa en massa saker. Och ordna ännu fler saker. Men det ska väl gå bra. Det har ju gjort det förut.

19 oktober 2006

prata inför publik

I torsdags utmanade jag min skräck för att prata inför grupp. E skulle presentera privathabiliteringen (där jag har min aktivitet) för ett trettiotal arbetsterapeuter som var på konferens i Jönköping. Så E berättade hur det är organiserat, och vad tanken är och sånt, och jag och två andra deltagare berättade vad vi gör där och vad det har betytt för oss. Jag rodnade bara en gång, och är nu mycket mallig för att jag vågade . Jag pratade till och med i mikrofon, och svarade på frågor.

Det kändes lite speciellt på något sätt. Att det man säger betraktas som viktigt. Att det uppskattas att man gör det, och att man kan vara till nytta och att det man gör spelar roll och betyder något för någon.

Efteråt fick vi en present var som tack. Det måste vara någon som tänkte på mig som valde dem ;) Te, temugg, sked och tekula (se bilden).

sjuk

I söndags vaknade jag klockan sex på morgonen och mådde illa. Och jag hade ont i lederna. Och jag hade feber. Och mamma mådde illa och hade ont i musklerna. Toppen. Så vi har varit sjuka. Igår började det kännas lite bättre, men då ringde de från min aktivitet och berättade att E var sjuk. Så det är väl "nåt som går".

jag har gjort grafik

Vet inte riktigt vad det tagit åt mig, men efter att knappt ha ritat någon pixelgrafik alls på evigheter så har det slagit slint och nu har jag ritat som en galning i flera dagar. Ta gärna en titt på klockantio grafik.

14 oktober 2006

"skärpt TV-avgiftskontroll i Djursholm"

Det är faktiskt orättvist! Ministrarna kan strunta i att betala TV-licensen i massor av år, och ingen säger något om det förrän de blir påkomna. Jag har inte betalat TV-licens på fyra år. Eller jo, fast det vet inte Radiotjänst. Det beror på att jag de senaste fyra åren bott i lägenheter där TV-licens redan betalas, så jag finns inte i Radiotjänsts register. Men jag har betalat. Jag tycker att man ska göra det, även fast jag önskar att det skulle vara gratis.

Hur som helst så har jag alltså i fyra års tid inte varit listad hos Radiotjänst. Jag kommer för den delen ihåg när jag flyttade och ringde Radiotjänst och sa att jag ville avanmäla min TV, eller hur det nu skall uttryckas. De ville veta varför. Det har väl inte de med att göra egentligen, men jag sa att jag skulle flytta till ett hushåll där TV-licensen redan betalades. Lugna puckar. Trodde jag.

Ungefär två gånger om året får jag oförskämda brev från Radiotjänst. Det är säkert standardbrev, men de kanske skulle försöka vara aningen trevligare, även om de utgår från att jag fuskar och borde ha en snigel på ögat.

Förresten så såg jag det här på text-tv i somras. Sändningsuppehållet går i repris 6 augusti. Det kan ju vara bra att veta, om man skulle vilja se det igen...

10 oktober 2006

flytta

Jaha, nu ska jag flytta hemifrån. Liksom. Jag har alltså fått en lägenhet. Trots att jag flyttade hemifrån 2001, så har jag inte haft egen lägenhet sedan 2002, när jag flyttade från min etta i Skara. Sedan dess har det varit andra hand och sånt, men inte ett eget, riktigt förstahandskontrakt.

Men det har jag alltså nu. Så i december flyttar jag till en lägenhet på 2 rum och kök. Som vanligt är jag tvärtemot och nervös och tycker att det är stressande och otäckt att flytta, och jag oroar mig för att inte trivas och inte ha råd. Men det ska förhoppningsvis gå bra. Och jag kommer att ha kabel-tv. Och kunna skaffa bredband. Ha!

"du sa ju att vi skulle få bredband!"

Här, hos mamma, har de lovat bredband flera gånger, men det har aldrig blivit av. Sist var det att det skulle bli tillgängligt 1 januari 2007. Men sedan ångrade de sig. Kommunen alltså. Så det är frågan om det någonsin kommer att bli något här.

Jag undrar hur leverantörerna egentligen tänker angående uppringt modem. Det kostar per minut, och det tar längre tid än bredband. Alltså betalar man mer, men får mindre (förutsatt att man skulle använda internet lika mycket som om man hade bredband). Minutpris är omodernt både på mobil och fast telefoni. Och på internetuppkoppling. Utom när det kommer till just uppringt modem, där det inte finns några alternativ.

Kanske är avsikten att det ska bli så obekvämt att alla går över till bredband eller ADSL, trots att alla inte kan. Ungefär som att dra ner a-kassa och sjukpenning så att folk ska jobba även fast de inte kan. Och åka kollektivt fast det inte går några bussar.

Det blir som det blir när de som bestämmer har god inkomst, är friska och bor på ställen där allting finns.

8 oktober 2006

sopsortering

Det här med sopsortering är komplicerat. Här är det bestämt att man ska sortera i brännbart, kompost och icke brännbart. Så långt är det hanterbart. Jag kan klara de gamla vanliga grejerna också som glas och papper, men man ska dessutom sortera papper i tidningar och kartong, och en del papper ska slängas i brännbart. Och så ska man sortera plastförpackningar, metallförpackningar, annan metall, glasförpackningar, annat glas, glödlampor, el-avfall och farligt avfall, och en del saker ska lämnas tillbaka där de köptes, eller till polisen (ammunition och defekta fyrverkeripjäser) eller till något annat ställe som bildemonteringen eller second hand.

Och ibland är det omöjligt att lista ut vad det ska sorteras som. Kommunen förstår att det kan vara svårt, och därför skickade de ut ett litet informationshäfte med en lista som heter "Sortering A till Ö". Där står det vad man ska göra med "papperspåsar" och även med "påsar av papper", och apelsinskal och citroner står också med, medan vissa andra saker inte alls finns med, och det är inga konstiga saker, utan sådant som många använder (som t.ex. vissa hygienartiklar). Och ibland står det med, men jag hittar det inte för jag tänker mig inte att presentpapper/omslagspapper ska stå sorterat under bokstaven J (som julklappspapper).

Och även om man blir en super-sorterare som har stenkoll så finns det ingenstans att slänga grejerna. Här ute på landet kan vi slänga brännbart, icke brännbart och kompost, för allt slängs i samma soptunna och sorteras sedan någon annanstans. Och vill man kan man betala hembygdsföreningen 100 kronor, så kommer de och hämtar ens papperssopor. Men allt det andra då? Var ska man få plats med alltihop? Ska man ha 14 olika papperskorgar, och var ska man i så fall ha dem? Ska man bygga till ett extra rum för att få plats med dem? Vi kan i alla fall inte gå och slänga dem på en gång för det är minst 6 km till närmaste sorteringsställe. Och där man inte kan slänga någonting på sommaren eftersom det bor hundratals getingar där. Och det är för det mesta överfullt, så man har tur om man kan klämma in ett reklamblad i tidningsåtervinningen.

Det är tråkigt att det är så, för jag gillar idén med återanvändning, återvinning, kretslopp och hållbar utveckling. Men när tillverkaren av en produkt varken talar om vad produkten eller förpackningen är gjord av, eller hur den ska sorteras, när kommunen eller hyresvärden eller vem som nu är ansvarig inte erbjuder insamling eller sorteringsstationer, eller inte underhåller de stationer som finns, så blir åtminstone jag lite trött på alltihop.

De vill att alla ska sortera, men de gör det inte genomförbart för alla. Som tanten som bor granne med oss. Hon är 92 år gammal och har inte bil. Hur ska hon få iväg sina sopor? En vän till mig har visserligen tillgång till olika sorteringskärl i soprummet där hon bor, men det saknas för t.ex. metall, och i hennes kommun finns ingen kategori som heter "icke brännbart". En kompis i en tredje kommun har inte bil, och bor flera kilometer från soptippen, och det är det närmaste stället där man kan slänga grovsopor. Det finns visserligen flera grovsoprum i hennes bostadsområde, men de är låsta med hänglås sedan några år tillbaka eftersom någon hemlös stackare bodde i ett av dem. Så hyresvärden ställer en container på gården en gång om året, och eftersom det bor ett hundratal människor i området så fylls containern på några timmar.

Det gäller förresten inte bara sopsorteringen, utan ska man leva dygdigt, hälsosamt och miljövänligt så kostar det enormt mycket pengar och energi. Man uppmanas att åka kollektivt, medan busslinjer dras in och färdbevisen kostar multum. Man ska handla ekologiskt och gynna lokala handlare, men lever jag på svältgränsen köper jag inte kravmärkt eller betalar det dubbla för någonting för att gynna en liten butik, när det finns billigare alternativ. Man ska gå till tandläkaren en gång om året, men har inte råd att betala flera hundra bara för att öppna munnen. Det ska motioneras fast man varken hinner eller orkar. Och man ska sortera soporna, men det finns ingenstans att slänga dem.

3 oktober 2006

blixtar och dunder

Det åskade här i lördags. Det åskar här relativt ofta, men i lördags var det extremt. Jag tror att blixten slog ner i närheten två gånger. För den ena gången så skallrade fönsterrutorna på ett sätt som vi aldrig varit med om förut, och den andra gången hördes ett förfärligt brak som om något hårt träffade metall.

Lamporna blinkade i takt med blixtarna. Som tur var försvann inte strömmen helt någon gång, utan bara några sekunder åt gången. Eftersom vattenförsörjningen här sköts med en elpump i byn så försvinner vattnet så snart elen försvinner.

Sedan gick ovädret över. Så efter några timmar började det om. Hela himlen lystes upp av blåvita blixtar och det mullrade precis hela tiden. Det höll fortfarande på när jag somnade.

Och dagen efter fungerade inte telefonen. Det beräknades vara åtgärdat runt klockan 17 i söndags eftermiddag, men det kom inte igång förrän klockan 16 igår.

vård och tandvård

Problemet med medicinen är nu löst. De ringde inte upp mig från vuxenpsyk i onsdags. Jag hade tolkat det som att de skulle ringa samma dag, eftersom Syster I sa att hon "bara skulle prata med [läkerskan] först". Men det gjorde hon alltså inte. Så då ringde jag igen dagen efter. Då var det en Syster B som svarade. När jag sa att jag hade väntat hela dagen innan på att någon skulle ringa, men att ingen gjort det, så sa hon:
"Va? Ringde de inte?! Då ska jag piska dem!"
Ganska underhållande faktiskt. Mitt recept fanns visst på Apoteket, så när jag var inne i tätorten bad jag dem flytta receptet till det lilla Apoteket, och så ska ordningen vara återställd.

Nu har jag dessutom fått en ny tid till käkkirurgen. I brevet jag fick från dem stod det naturligtvis att de reserverat en tid klockan 8.00, men jag ringde dem, och fick byta till en tid klockan 10.40, två veckor senare. Så i november är det dags. Hoppas jag. Så att det inte blir så att jag åker dit, de röntgar (fast tandhygienisten redan tagit fem röntgenbilder), och sedan skickar hem mig igen. Det skulle vara irriterande. Och dyrt.