11 april 2006

Faaan!

Skrev häromdagen att jag hade lite trubbel med LSS. Kanske ska förklara närmare? I Jönköping finns en privathabilitering som jag vill ha tillgång till. I mitt fall rör det sig om deltagande i cirkelverksamhet samt coach-stöd. Det jag behöver mest är coaching. Jag behöver hjälp att skaffa egen lägenhet, jag behöver hjälp i kontakten med myndigheter och vårdpersonal. Och säkert något mer. För att komma i åtnjutande av detta måste någon betala, och det borde vara LSS, d.v.s. kommunen.

För några veckor sedan träffade jag LSS-handläggaren för att prata om detta. Hon visste inte mycket, men skulle kolla med E, som driver nämnda habilitering, samt med chefen. Efter någon vecka ringde E, och vi kom överens om en "handlingsplan" för den hjälp jag behöver. Prima. Förra veckan ringde dock LSS-handläggaren och talade om att hon lämnat det hela vidare till Försäkringskassan, eftersom det "rörde sig om en fritidsaktivitet". Jag var osorterad i huvudet och kom mig inte för med att protestera. Det rör sig inte om någon "fritidsaktivitet", utan om min framtid. Men det kan ju inte hon veta. Särskilt inte om hon inte läser på.

I måndags ringde jag till LSS-handläggaren för att tydliggöra allvaret i detta. Hon var på semester. Tills i morgon tror jag de sa. Ringde den person på Försäkringskassan som LSS hänvisat till. Fick inte tag i henne. Efter tredje försöket fick jag prata med en aktivitetssamordnare i Jönköping. Hon var vettig, men sa att Föräkringskassan förmodligen inte kan betala för mer än cirkelverksamheten, eftersom det var det enda som kan räknas som en aktivitet. Hon lovade att höra av sig till den aktivitetssamordnare som har hand om den region jag bor i, och be henne ringa upp mig.

Idag ringde den här regionens aktivitetssamordnare, M. Hon verkade vettig. Hon verkade tycka att jag var vettig. Hon sa att de kunde kanske betala för cirkelverksamheten, men inte för coaching. Hon tyckte att kommunen skulle betala för det. Hon skulle kontakta LSS-handläggaren och privathabiliteringen och se om hon kunde få till ett möte. Bra så.

Efter några timmar ringde hon tillbaka. Hon hade då talat med privathabiliteringen, men inte med LSS-handläggaren eftersom hon är på semester. Hon tyckte att vi skulle försöka få till ett möte antingen 21 eller 24 april. Det hade väl gått bra, om det inte vore för att jag har planerat att åka bort den 20 april. Det hade kanske inte heller varit hela världen, men jag vill, och har lovat, följa med en vän på ett viktigt möte den 20 april. Sedan var det tänkt att jag skulle fortsätta till Uppsala för att hälsa på en vän. Och sedan till Bålsta för att fira några födelsedagar. Och jag har laddat för detta sedan i julas.

En stor del av mitt funktionshinder innebär att jag blir orolig och stressad när jag inte vet vad som ska hända, när planeringen spricker och när jag inte hinner förbereda mig inför saker. Nu ska jag sitta och vänta tills nästa vecka innan jag får veta när jag kan komma iväg. Om mötet blir av den 21 april kanske det går bra. Då kan jag åka iväg och följa med min vän på mötet den 20, åka till Jönköping efteråt, sova över hos någon, gå på mötet dagen efter och åka till Uppsala på kvällen. Blir det däremot den 24 kraschar alltihop. Eftersom LSS-handläggaren inte är på jobbet kan detta inte bestämmas nu, och det värsta jag vet är att inte veta vad som ska hända. Jag blir orimligt stressad.

Jag sa till människan på Försäkringskassan att jag är orolig. Hon svarade att jag inte behövde vara det. Tror hon att jag vill vara det? Hon kan skaffa sig hur mycket teoretiska kunskaper som helst om funktionshinder, men hon kan aldrig veta hur det känns. Hon sa att det här borde ju vara angeläget för mig. Alltså att få mötet avklarat, och komma igång med aktiviteten innan sommaren. Ja, det är det. Men inte så här. Och jag är rädd att om jag försöker senarelägga mötet så kanske reaktionen blir "Jaha, är du inte mer intresserad så kan du vara utan".

Vad rörigt det här blev...

Känner mig hjälplös. Kan bara sitta och vänta, oroa mig och skaffa magsår. Verkligen trevligt. Fortsättning följer...

8 april 2006

Det elektriska

Det här hade jag inte riktigt räknat med. För ett antal veckor sedan bestämde sig mammas hårddisk för att det var dags att gå i pension. Den vägrade helt enkelt samarbeta. Kunniga Vänner konsulterades, men hårddisken vägrade. Ny hårddisk ordnades, men antingen är det fel på CD-spelaren, eller så är det fel på installationsskivan för Windows, för det händer ingenting när man startar den. Det återstår att se.

Eftersom vi numera blir lite handikappade utan internet skulle modemet flyttas till min dator. Och det gick inget vidare. Först hittade vi inte skivan med drivrutiner. Sedan hittade vi den, men det fanns inga drivrutiner för Windows XP på den. Kunniga Vänner konsulterades igen, och vi bestämde oss för att trots allt göra ett försök. Igår skulle modemet kopplas in. Det visade sig att vi var tvungna att möblera om för att det skulle gå. Jag skojar inte. Vi bor i en sådan lägenhet som bara har ett telefonjack, för när det här huset byggdes hade varje hushåll bara en telefon (en grå Dialog från Televerket). Och hur vi än vände och vred på det så var antingen sladden till telefonjacket eller sladden till datorn för kort. Så vi möblerade om. Idag rådfrågade jag Kunniga Vänner igen, och nu går det i alla fall att använda modemet med Windows XPs egna drivrutiner, men jag vet inte om det går i längden. Har laddat ner drivrutiner för XP (hittade dem under rubriken "Old Modems" på tillverkarens hemsida), och ska installera dem när datorn ominstalleras. Eller så. *Pust!*

Någon slags positiv effekt har dock internetbristen haft. Jag har lärt mig sticka. Och virka. Så nu kan jag smälta in på ålderdomshemmet om det skulle behövas. Det har hänt massor, och samtidigt har nästan ingenting hänt. En granne, vän till mamma, har dött. Det var tråkigt. LSS har bestämt att de inte vill hjälpa mig med en grej, utan har lämpat över det på Försäkringskassan, som säkert inte heller vill hjälpa till. Mamma har blivit opererad i fingret, jag har varit borttappad i Eksjö och vi har varit på Attention-träff (Riksförbundet Attention). Och vi har fått digital-tv, fast vi har ändå bara SVT1, SVT2 och TV4. Jag har tappat en lagning i en tand, och fick laga den hos en privattandläkare, eftersom folktandvården inte tyckte att jag hade "tillräckligt ont". Folk är så trevliga.

Nu ska jag uppdatera virusskyddet.