18 februari 2006

Utvärdering

Nu är det ungefär ett år sedan jag började med den medicin jag för närvarande har (och nej, jag tänker inte tala om här vilken medicin det är). Som några av er kanske minns hade jag en annan medicin innan - vilken gav fler biverkningar än positiva effekter. Den medicinen ("Medicin 1") gjorde så att jag fick svårt att somna. En del föreslog då att jag skulle be att få insomningstabletter utskrivna. Men det kändes helt fel. Varför skulle jag medicinera bort biverkningarna av en medicin som inte hade tillräckligt många positiva effekter för att ens vara värd att äta?

Så strax innan jag gick till Dr. Mats då för ett år sedan skrev jag en lista på för- och nackdelar med Medicin 1, och önskemål om vilka saker jag ville att en medicin skulle hjälpa mot, för att det skulle vara värt att ta den. Den enda fördelen med Medicin 1 var ökad vakenhet. Nackdelarna var sömnsvårigheter, exekutiv inhibering/"klister", håglöshet, initiativlöshet och rebounds. Det var för många nackdelar, vilket Dr. Mats höll med om. De önskemål jag hade på en eventuell annan medicin var ökad vakenhet, ökad koncentration, minskat klister och opåverkad sömn. Det var de grejer som kändes mest viktiga. Dr. Mats klurade och skrev ut ny medicin (Medicin 2), och nu har jag haft den i snart ett år.

Jag kan inte gå till Dr. Mats längre, och på måndag ska jag till en ny läkare för första gången. Tror det är överläkaren på vuxenpsyk här. Tror att det är en kvinna, men jag har lite svårt att gissa utifrån namnet. Eventuellt är det polskt. Efternamnet innehåller i alla fall czy på rad. Hur som helst fick jag för mig att det kunde vara trevligt att skriva en liten utvärdering eller sammanfattning över hur medicinen fungerat, även om jag inte visar den för läkerskan/läkaren. Jag upptäcker ibland fortfarande att den hjälpt mot nåt "symptom" som jag inte märkt av på länge. "Man vet inte hur, men alltid är det nåt som blir bättre," som mamma uttryckte det.

Duschrutinen (d.v.s. duscha direkt efter att jag gått upp) som jag var så stolt över när jag hållit den i två veckor har jag nu klarat av att hålla sedan 5 mars förra året. Jag kanske skulle klarat av att upprätthålla den även utan medicin, men jag hde nog inte lyckats börja med den utan medicinen. En annan rutin jag börjat med är att använda tandtråd varje dag. Det har jag gjort sedan mitten av december. Det är inte så att jag inte skötte min hygien förut. Det är tydligen vanligt att personer med Asperger Syndrom har problem med det, men det är inte det som varit problemet för mig. Det är bara det att det har krävt en enorm ansträngning att sätta igång. Jag duschade visserligen varje dag, men det kunde dröja flera timmar efter att jag gått upp innan jag kom till skott - och fram tills dess satt jag i pyjamas och kände mig lortig. Det har jag inte gjort på nästan ett år nu.

"Klistret" har också lättat. Klister är när man inte kommer igång att göra saker, utan har "klister i arslet". Det kan vara att man inte kommer iväg till affären, eller att man inte kommer sig för med att diska, städa, tvätta, gå och lägga sig - eller för den delen gå och duscha. Jag har fortfarande lite klister, men det är liksom inte jämförbart med förut. Jag kan sätta igång med saker mycket lättare än för ett år sedan, och häromdagen kom jag på att jag dessutom har lättare att avbryta det jag håller på med, än förut.

Insomningen fungerar, och jag vaknar lättare än jag gjorde förr. Det kanske inte låter som någonting positivt, men det är det. Förut sov jag som en död, och hade stora problem med att gå upp på morgonen. När jag började med den här medicinen sov jag väldigt lätt, och vaknade av minsta lilla, men det har avtagit. Jag ställer väckarklockan varje dag, oavsett om jag ska göra någonting eller inte, och även om jag ibland ställer klockan på halv elva så tar jag mig i alla fall upp innan hela dagen har gått, vilket är en enorm förbättring mot förut. Innan jag började med medicin sov jag en stund på eftermiddagen nästan varje dag. Jag var extremt trött. Med Medicin 1 hände det aldrig. Med den här medicinen sover jag ibland på eftermiddagen, men inte alls i den utsträckning som förrut.

Koncentrationen är bättre, även om den är långt ifrån bra. Jag kan i alla fall ofta hänga med lite längre/bättre i samtal och TV-program än förr. Och kreativiteten som var lika med noll med Medicin 1 har jag fått tillbaka, vilket gjort att jag kan sysselsätta mig mer och inte bara passivt stirra på TV.

Om jag skulle mäta mina funktioner på en tiogradig skala, där noll är uselt, fem är godkänt (ur mitt perspektiv alltså) och tio är utmärkt (fortfarande ur mitt perspektiv) skulle det nog bli ungefär så här:

Funktion	Omedicinerad	Medicin 1	Medicin 2
Vakenhet	3 (dålig)	9 (mkt god)	5 (godkänd)
Koncentration	3 (dålig)	3 (dålig)	5 (godkänd)
Klisterfri	4 (inte bra)	0 (usel)	7 (bra)
Sömn	7 (bra)	2 (dålig)	8 (bra)

Så på det hela taget är det bättre. Klart bättre.

Vi bor på landet

I onsdags kväll blev det smärtsamt tydligt att vi bor på landet. På väg hem från "stan" stannade bilen. Och där stod vi. En mil hem, snö, is, blåst, död bil. Vi ringde en granne. Han svarade inte. Vi ringde en annan granne. Hennes bil är opålitlig och har blankslitna däck. Vi ringde en tredje granne. De svarade inte. Vi ringde första grannen igen, men han svarade fortfarande inte. Vi försökte ta in att vi kanske skulle behöva lämna bilen mitt i ingenstans, gå en mil på en 90-väg i mörker, snö, halka och blåst på en obefintlig vägren samt utan reflexer. När vi som bäst begrundade detta stannade en bil och ett helgon förklätt till en karl i sextioårsåldern bogserade oss tills bilen gick att starta igen. Vi klarade oss med knapp marginal hem, och på måndag ska bilen till verkstaden.

Det är på måndag jag ska till läkaren. Det är knepigt att ta sig dit utan bil. Jag ska vara där 14.00. Sista bussen härifrån är framme i "stan" 9.40, d.v.s. 4 timmar och 20 minuter innan min läkartid. Igår ringde jag till mottagningen och frågade en ytterligt otrevlig kvinna om jag kunde få byta tid eller om jag kunde få åka sjuktaxi. Eftersom hon inte lyssnade ett dugg på vad jag sa fick jag vänta fem timmar innan hon ringde tillbaka och meddelade att jag kunde få åka taxi. Då hade jag tio minuter på mig att ringa och boka taxi. Men det gick bra till sist, och taxin ska hämta mig 13.10 på måndag. Och med lite tur blir bilen klar på måndag kväll.