Jaha
Hyresvärden sa nej till andrahandskontrakt. Utan att motivera beslutet. Jag vet att de egentligen bara får neka mig om jag kan antas vara störande, och det är jag inte. De kan nog hitta på någon dålig ursäkt för att bli av med oss.
Jag retar mig så enormt på dem. Ett kommunalt bostadsbolag ska inte agera så här. De skickar ut små gulliga tidningar där folk säger snälla saker om dem i fyrfärg. De påstår att de måste höja hyrorna för att täcka utgifterna för underhåll (naturligtvis hävdar de att de underhåller lokalerna mer än andra värdar). Det är därför underligt att det är så skitigt och nergånget i källaren, och då särskilt i (den mycket dåligt utrustade) tvättstugan. Det är också märkligt att man kan be dem flera gånger att fixa en droppande kran, och det blir inte gjort. De är dessutom nonchalanta och otrevliga.
Hyresvärden fick för någon vecka sedan kritik i en av lokaltidningarna. Det var ett äldre par som på äldre dar inte fixade att gå i trappor, och när de vänt sig till kommunala bostadsbolaget hade de blivit avvisade och inte känt sig välkomna. VD för bolaget kommenterade insändaren med att de inte har kompetens att prioritera bland de sökande (men de kan tydligen prioritera de som har hög inkomst). I mitt fall fick de ju så att säga kompetensen utifrån, genom brev från min läkare. Men det duger tydligen inte. Läkaren ska skicka ytterligare ett brev till dem. Har läst igenom det och det är mycket vasst och välformulerat. Vi är överens om att de sannolikt inte kommer att bry sig om det, men läkaren sa att det ändå är viktigt att markera. Underbara Människan på Arbetsförmedlingen har kontaktat kommunen angående detta. Jag frågade henne om jag får behålla kontakten med henne även när jag flyttar in till Göteborg, hon svarade att det fick jag.
Det känns ändå rätt mysigt att jag ska flytta till Hampus. Då får jag vara med honom jämt :) Tycker ju att man umgås även om man inte sitter i samma rum, eller var och en pysslar med sitt fast tillsammans. Jag hoppas verkligen att det fungerar. Påbörjade officiellt min flytt dit i tisdags. Jag tog dit mina sängben :)
Innan jag åkte till Hampus var jag på BNK och pratade med läkaren om byte av medicin (och om hyresvärden). Sedan åkte jag till M och P's nya café (mina gamla chefer). Satt och pratade med P's pappa och ett par stammisar från andra cafét ett par timmar. Ganska trevligt. Ma är tyvärr inte poppis längre. Gubbarna har klagat för M att de saknar mig. Känns ju lite rörande. Känns lite skönt att jag inte jobbar där längre. När Ma tog över blev det sämre. Jag kände att jag inte kunde hålla den standard jag tyckte att vi hade. Jag skämdes över att servera smörgåsar som såg ut som om man tappat dem upp och ner, och jag blev förlägen när en gäst bad mig lära Ma att steka ägg.
Efter cafébesöket åkte jag till Marika och tittade på magen innehållande bebis som kommer om mindre än två veckor. Och sedan åkte jag till Hampus. Sedan var jag slut. Tycker inte att det är kul att bli dödstrött bara man varit i stan ett par timmar.
Hypoaktiv
Har hamnat i ett permanent läge av hypoaktivitet. Det är inte bara allmän turbulens som håller mig från att uppdatera sidan. Fick för mig att jag ville byta layout. Har börjat på sex-sju olika, men gör inte klart någon. Det känns som om alla layouter är likadana, och som om sidan är tråkig. Jag lägger av vid minsta motgång. Har t.ex. ritat massor av pixelgrafik och gjort en ny layout till grafiksidan, men när det inte blev som jag ville, så ledsnade jag, och därför har sidan inte uppdaterats.
Ut på äventyr
På lördag ska jag åka till Hanna. Det ska bli roligt. Jag hoppas att jag inte får spunk och inte kommer iväg. Ska vara där drygt en vecka är det meningen.
Sambo
Min situation har mycket plötsligt förändrats, och jag kan inte bestämma mig för om det är övervägande positivt eller övervägande negativt. Hur som helst så blir det något, och ovissheten kanske är en stor del av mitt dåliga mående. Man kan ju alltid hoppas.
Det är nämligen som så att ordinarie hyresgästen för lägenheten fått ett brev från hyresvärden. Det hade "kommit till deras kännedom" att det i hans lägenhet bodde någon som de inte godkänt (d.v.s. jag) och om han inte genast tog rättning skulle hyreskontraktet sägas upp med omedelbar verkan.
Ordinarie hyresgästen ringde upp hyresvärden och skällde ut dem efter noter. Han sa att han bott hos dem i tio år, och när han plötsligt flyttar och inte hinner ordna allt på en gång, så slänger de ut honom. Så de gick med på att skicka ut papper om andrahandskontrakt. Papperena kom igår, och vi fyllde i dem med en gång. Även om hyresvärden skulle gå med på andrahandskontrakt, så åker jag i alla fall ut senast första januari. Fast jag misstänker att de inte kommer att gå med på det. De kommer nog leta argument för att neka. T.ex. att jag inte kan uppge årsinkomst, fast de egentligen inte kan kräva det eftersom det är förstahandshyresgästen som är ansvarig för att hyran blir betald (+ att jag har borgensman). Hur som helst kommer jag vara tvungen att flytta någon gång mellan nu och 1 januari. Och nu kommer jag till det som jag inte kan avgöra om det är bra eller dåligt.
Jag vill inte bo här. Jag hatar hyresvärden och kommunen. Jag har egentligen aldrig trivts i lägenheten, men det är möjligt att jag hade gjort det om det varit min lägenhet, så jag skulle kunnat fixa som jag ville och räkna med att bo här en lång tid framöver. Jag avskyr grannen ovanpå, hyresvärdens förmätna inställning, den usla tvättstugan och att fastighetsskötaren fortfarande inte fixat min droppande kran. Jag skulle vara glad att slippa härifrån.
Det omedelbara alternativet är att flytta hem till Hampus. Det skulle innebära en rad fördelar. Bäst av allt är att jag skulle få vara med honom mer. I takt med att jag mått sämre så har jag helst inte gått ut, och det har känts som ett jätteprojekt att någon ska komma hit, men om vi bodde tillsammans skulle det problemet vara borta. I övrigt är han mer disciplinerad än jag med att t.ex. gå upp när väckarklockan ringer. Han äter och motionerar regelbundet, och det skulle vara trevligt om han kunde smitta av sig lite av det på mig. Jag trivs hemma hos honom, och det är nära till Marika och mindre krångel att åka till andra bekanta i stan. Igår kom jag dessutom på en sak som jag aldrig tänkt på tidigare. Vad mycket billigare det skulle bli. Alla andra vet säkert det, men jag har faktiskt aldrig tänkt på hur mycket billigare det blir att dela på telefonabonnemang, tv-licens och bredband.
Det som är negativt är väl att vi inte hinner planera och förbereda att bli sambo, utan att det blir påtvingat av omständigheterna. Och sedan att hans lägenhet är liten. Det är möjligt att det skulle gå jättebra. Vi kanske fixar det utan problem. Men det vet vi inte förrän vi har bott tillsammans en längre tid. Och det är där det största problemet är. Att jag inte vet hur det kommer att gå.
Hur som helst får jag i alla fall räkna med att jag åker ut från den här lägenheten mycket snart. Annars blir det jobbigt den dag det verkligen sker. Om saker och ting är packat och klart kan man ge sig av när som helst. Och om jag får bo kvar ett tag så är det lätt att packa upp igen. Olägligt nog har jag stukat handleden (höger) och det mesta gör ont att göra.
Jag har ringt Handikappombudsmannen, socialen, arbetsförmedlaren, läkaren och Hyresnämnden, och för några månader sedan pratade jag med LSS. Alla hänvisar till varandra. Idag ringde i alla fall handläggaren från Arbetsförmedlingen (hjälte!) och hon hade pratat med kommunen, och jag skulle höra av mig till henne så fort jag vet hur det blir. Läkaren skulle skriva ett nytt brev till hyresvärden. Resultatet är än så länge okänt.
Trots allt...
Det hade kunnat vara värre. Faktiskt. Det ser ut som om jag får aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Hittills har handläggaren varit snäll och trevlig, och både hon och läkaren där tycker att jag ska få ersättning. Har hört att nämnden sällan går emot rekommendationer. Beslut fattas runt 20 september tror jag.
En hösthälsning...
...från Cicci. Tack!
