Noteringar
Det känns som om det räcker nu. Vill inte ha det så här. Det är så trist att det nästan aldrig händer något bra. Det är väl ett skäl till att jag inte skriver så mycket. Hur kul är det att bara skriva "livet är skit" varje dag. Det händer liksom ingenting i mitt liv. Jag försöker mest bara överleva.
Idag rann det över. M och P (gamla ägarna) var och fikade på jobbet idag. M frågade hur det var och det rann bara över. Jag grät i en timme. Utan att varken Ma eller hennes dotter märkte någonting. Jag vet att det sannolikt är livssituationen i allmänhet i kombination med för mycket jobb och för lite sömn som gör mig känslig, men jag tycker att det är jobbigt att Ma sällan ger beröm, men är snabb att kritisera. Jag tycker att det är jobbigt att jag har så stort ansvar på jobbet. Och ja, jag tycker att det är jobbigt när Ma och hennes dotter pratar persiska med varandra. Inte så att de inte ska få göra det, men det känns inte så kul att inte begripa ett ord av vad som sägs, speciellt som det inte finns någon annan där att prata med.
Men det har ändå hänt lite halvpositiva och några riktigt bra saker sista veckan. Fick tag i läkaren och har hämtat ut ny medicin. Fick även ändra läkartiden till eftermiddagen. Marika har lovat att följa med till psykologen och hjälpa mig. Känns bra. Har även fått en digitalkamera av Hampus och i helgen som var kom Lotta hit - och det var trevligt fast hon var sjuk och det bara var en blixtvisit.
Så nu är det meningen att det ska bli en fotodagbok här också. Snart.
Divina commedia... typ ;)
Det måste vara någon med riktigt svart, dålig humor som skrivit manuset till mitt liv.
Det senaste är att jag får vara kvar på jobbet tills jag uppfyller villkoren för a-kassa. Det är i alla fall vad de säger nu, men de kan säkert ändra sig. Vet inte hur länge jag klarar av det dock. Det går utför - jävligt snabbt - och det otäcka är att jag känner det. Jag vaknar inte längre av väckarklockan. Jag kan inte somna på kvällen. Jag gör små missar på jobbet (som att bränna mig på stekbordet, klämma mig i kassaapparaten och liknande) plus att jag bara längtar efter att gå hem.
Apropå kassan... Igår sa Ma (chefen) att jag inte får stå i kassan mer eftersom kassan inte stämde dagen innan. Jag frågade henne om hon trodde att jag stal. Det sa hon att hon inte gjorde. Det enda som har varit var att jag började slå in en beställning när hon kom sättande och slog in någonting annat, så det blev fel på ca 100 kronor. Hon menade att om bara hon stod i kassan så skulle hon veta om det var fel eller inte och det har hon ju på sätt och vis en poäng i. Nu återstår det att se om bosniskan jag köper cigaretter av har rätt. Hon sa att Ma "behöver" mig synlig i kassan i egenskap av svensk (fy fan så det är).
Ma var sur igår (men hävdade att det inte var mitt fel). Hon tog inte ut det på mig förrän runt lunch. Då var allt jag gjorde fel. Hon stod och gnällde vid stekbordet och jag hade god lust att säga åt henne att göra det själv om det var så dåligt. Hon kan inte ens göra en varm macka själv, men det går bra att gnälla på mig. Jag blev irriterad och när någon kom till kassan sa jag bara det till Ma och fortsatte med mitt. När jag sedan skulle gå bad hon om ursäkt över att hon varit sur. Först tänkte jag inte säga någonting men sedan sa jag i alla fall att det var okej, för hon hade ju bara tagit ut det på mig i en timme. Vet inte om hon fattade vad jag menade.
Igår fick jag veta att hyresvärden inte tänker låta mig ta över lägenheten jag bor i, trots att både jag och lägenhetsinnehavaren vill det. Så inom en (tyvärr) överskådlig framtid har jag eventuellt ingenstans att bo.
Har jagat läkaren eftersom han inte hört av sig och min medicin är slut inom en vecka. På slutsamtalet sa de att jag skulle behöva komma dit en gång i veckan i början av medicineringen, för att de skulle kolla blodtryck och vikt och sånt. Men jag blev bara hemskickad med ett recept. Jag har ringt och jag har mailat, och igår - 4 dagar efter mitt mail - fick jag ett mail från honom. Han tänker tydligen skicka ett recept och så ska jag dit på återbesök 4:e maj. Klockan 11.00. Han vet att jag jobbar vid den tiden... Jag är inte ens säker på att jag vill ha den här medicinen, för allt den gör är att lura mig att tro att jag är pigg. Dessutom har jag fortfarande bebisdos, så jag kan väl inte förvänta mig att se någon vidare effekt.
Fick papperena från utredningen i förrgår. Har i och för sig för mig att de skulle komma ca två veckor efter slutsamtalet... Hur som helst står det bl.a. att jag uppfyller kriterierna för social fobi, men det har jag inte fått som diagnos. Däremot fick jag specifik fobi för ormar som diagnos. Dessutom står det att jag som barn uppfyllde kriterierna för autism. Mysko. Jag har en vecka på mig att komma in med synpunkter på eventuella sakfel. Hittade ett stycke som jag inte håller med om, så jag får väl skicka ett brev med korrigering, och hoppas att de öppnar posten.
Detta kan synas vara små problem. För mig är de stora. Och alltihop händer på en och samma gång. Ni är rara som skriver i gästboken fast jag är så seg med att svara. Förresten... Varför svarar folk på gästboksinlägg i sina egna gästböcker, när folk har hemsidor och skriver ut adressen? Om det är en sida med massor av inlägg så får man ju leta fem år innan man hittar sitt eget inlägg med ett eventuellt svar. Och är det någon mening med att ha en gästbok när en del sköter kommunikationen utan att ens behöva lämna sin egen sida..?
Ang. vårstädningen
Nu är hemsidan uppe igen. Äntligen, liksom... Först var det bara tänkt att jag skulle stänga den ett par dagar, men sedan hände en massa saker så jag orkade inte hålla på med sidan och efter det åkte jag och hälsade på mamma i fem dagar. Det mesta på sidan är ändrat. Jag har tagit bort gamla saker och gjort om grafiksidan helt och hållet. Hoppas att ni blir nöjda :)
De saker som hänt
BNK har vänt på en femöring och nu är det tydligen Arbetsförmedlingens rehab som gäller. Ingen aktivitetsersättning alltså. Jag har börjat med medicin, men märker inte av något särskilt utom att jag inte blir fullt så trött längre. Blev erbjuden 14 dagars sjukskrivning (utan sjukpenning), men det har jag inte råd med.
På jobbet har det fungerat över förväntan, trots att vi är så få. Antagligen för att det inte är lika många kunder längre. Nya ägaren erbjöd mig att jobba svart. Jag sa nej. Idag fick jag veta att hon inte har råd att ha kvar mig. Så nu är det så in i helvete kört om BNK inte gör någonting. Det är roligt nästan jämt.
Glatt överraskad...
"Andy's Hemsida är en av mina storfavoriter. Sajten är knökfull med intressant innehåll och layouten är en underbar skapelse hon ska känna sig mycket stolt över. I hennes nattbok kan ni ta del av intressanta texter som Kamma dig och Harald Hårfager. Andy delar även med sig av sin dagbok, grafik och bra information om ADHD. En sajt jag starkt rekommenderar att ni gör ett besök på. /nina"
