Operation Fixa Lägenheten
Skrev häromdagen att jag ville fixa i lägenheten. Tog itu med köket igår. Skaffade två dukar till (undrar om jag riskerar att bli dukberoende? ;) från Indiska. Plus en scarf (att ha som gardin) & en liten ljuslykta. Tror jag ska köpa en scarf till då den endast kostade 24.50. Hampus kom hem till mig & sa "Vilka skåpluckor ska jag ta bort?". Jag sa vilka & han tog bort dem. Jag har försökt själv, men hade tydligen inte den rätta knycken.
I förrgår (?) fick jag en ny skärm (till datorn) av Hampus. Inte ny, men ny för mig. Det är hans gamla. Den är jättefin & jag trodde han ramlat & slagit sig när han kom hit med den. Helt plötsligt ser jag sidor som är optimerade för 1024x768 :) & igår pillade han med datorn & skruvade isär den & stoppade i nytt minne & så. Fick ett program som heter Virtual Makeover. Gillar egentligen inte sånt, men var ju tvungen att driva lite med Hampus. Visst blev han söt? ;)
Så sprack Anna Books mage...
För det ville vi ju så gärna veta! Den som vet mest vinner eller hur var det? Var nere på affären idag & när jag kommer in genom dörren får jag syn på Expressens löpsedel som deklarerade: ANNA BOOKS MAGE SPRACK. Jaha, gjorde den det? tänkte jag först, & sedan insåg jag vad det faktiskt stod. För det första är det ju lite pinsamt för Anna Book att få utbasunerat att hennes mage sprack. Hon är ju lite rund & i alla fall jag fick en bild i huvudet av Monty Python's sketch där en snubbe spricker efter ett fullständigt vidrigt frossande. För det andra vill jag inte veta om Anna Books mage så spricker fjorton gånger. Det låter äckligt. Nu var det ju inte så att hon exploderade, men det är äckligt i alla fall. Anna Book är ju ett av medias skämt, en av de media tycks gilla att driva med, så självfallet
måste hela svenska folket hålla med & skratta tills våra magar &så spricker.
Harald Hårfager
Jag är ju inte särskilt gammal, så jag vet inte hur gammal trenden är, men jag blev medveten om den någon gång i gymnasiet. Den vuxna men hårlösa kvinnan. Ser du inte ut att vara max tolv år gammal, är du osexig, ful & omodern. Du är nog en gammal grinig feminist, en kvarleva från sextiotalet. Det är bara en feministisk poäng att sluta raka sig under armarna. Jag antar att det började med plockade
ögonbryn. Eller inte. Sedan fick man inte ha hår under armarna eller på benen. Sedan skulle bikinilinjen ansas, för att sedan ansas ännu mer & nu får man inte ha könshår alls för då är man ful & ofräsch. Före detta musiktidningen Slitz slår fast att kvinnors naturliga hårväxt ska kallas "tokbuske" & sånt ska bort bort bort.
Vi har hår under armarna för att sprida svettlukten till det motsatta könet, det var en gång attraktivt. Hår har vi över hela kroppen för att hålla värmen, ögonbryn & ögonfransar har vi för att inte få svett & skräp i ögonen. Könshår har kvinnor för att det inte ska komma in skräp i snippan. Idag är detta inte ett så stort hot, eftersom vi har kläder på oss, men där kommer hårets andra funktion in - hårlös & i syntettrosor, det blir mycket instängt, & risken för svampinfektioner ökar. Den som vill raka, vaxa eller på annat vis avlägsna allt kroppshår är naturligtvis fri att göra så, men sedan när har manssamhället rätt att bestämma att vi är äckliga & fula om vi inte vill rätta in oss i ledet, med kliande bikinilinje, högst osexiga röda prickar & svampinfektioner? Eller att vi är ofräscha om vi har hår under armarna? Vi är okvinnliga om vi inte rakar benen!
Sedan när är det onaturligt med naturlig hårväxt?!
Numera ska även män se ut som småungar. Hår på bröstet vaxas bort & allt som vanligen döljs av kalsonger ska vara slätt som barnrumpan i blöjreklamen. Ytterligare ett exempel på att jämställdheten inte gäller kroppar, & det enda som händer är att allt fler killar drabbas av ätstörningar, kroppsfixering & nu även bebistrenden - hårlös = vacker.
Är man hårlös av naturen ska man naturligtvis inte behöva skämmas över det, men man ska inte behöva vaxa benen, bringan eller bikinilinjen om man råkar ha lite hår någonstans. Eller generande hårväxt som inte längre betyder helskägg på kvinnor, utan hår överallt utom på huvudet.
JAG tänder inte på småungar. Man kan vara ren & fräsch utan att avlägsna varenda hårstrå som råkar dyka upp nedanför halsen.
Noteringar
Detta kommer tyvärr inte vara särskilt underhållande läsning...
Vet inte vad det är med mig, är totalt orkeslös & fullständigt ointresserad av kontakt med omvärlden just nu. Har mest sovit & läst ("Lyckans land" av Frank McCourt - trevlig bok) de senaste dagarna.
Min vän som jag skrivit om på andra håll i dagboken, hon som alltid ifrågasätter allt, blir jag inte klok på. Hon tycks ha gjort det till en sport att säga emot allt jag säger & allt jag gör. Hur argumenterar man med någon som alltid har som utgångsläge att hon har rätt & man själv har fel? Det tycks inte spela någon som helst roll vad vi pratar om, för hon säger emot allt. Som exempel kan nämnas då vi pratade igår om kvinnan som knivhögg grannens barn & jag sa att man måste vara rubbad om man ger sig på ett barn med kniv & hon svarar att det kanske är hon som är normal & alla vi andra som inte attackerar nioåringar med kniv som är rubbade.
Vad är det att argumentera? Vad är nyttan i att säga emot annat än att det på något vis ger henne en viss tillfredsställelse. Hon gör sig mer & mer omöjlig & jag som ändå inte upplevt det som så jäkla besvärligt att hela tiden stå intill henne & hålla handen genom hennes depression som nu plågat henne i minst två & ett halvt år. Då andra snackat skit om henne & sagt att hon är sur & besvärlig har jag inte gnällt. Jag kan ha tyckt att hon är jobbig, men skyllt det på att hon mår dåligt. Andra tyckte att hon jämt var sur & negativ, men jag upplevde det inte så, & framförallt fattade jag att hon inte ville vara så & att hon inte gärna kunde anklagas för att hon var som hon var. Jag tyckte till & med att det var dåligt av dessa s.k. vänner att svika henne när hon behövde dem som mest. & nu är jag på väg att göra samma sak, för jag orkar inte med henne. Jag kommer inte lämna henne helt ensam, men jag kan inte bry mig om henne så mkt som jag önskar. Inte förrän hon ger mig något som är värt att bry sig om. Jag vet att jag låter hemsk & egoistisk, men det är så här det känns. Hon kanske mår bra av att hacka på andra, men jag måste hålla mitt eget huvud ovanför vattenytan nu & har inte råd att kämpa bredvid någon som hänger stenar på mina fötter bara för att det är roligt.
Ytterligare saker hon tydligen finner värda att diskutera är t.ex. vilken typ av preventivmedel jag använder. Efter ungefär ett års uppehåll började jag med minipiller igen för någon månad sedan. Detta hade flera olika orsaker. Jag fick veta att jag var dum i huvudet (eller likvärdig synonym) för att jag började med dem. Hon lovprisade p-stavar, som jag av ytterligare andra skäl är skeptisk till att använda själv. I förrgår var jag på MVC för preventivmedelsrådgivning, & barnmorskan var en udda ordning som bl.a. föreslog p-spruta, vilket jag hört från alla håll & kanter att man 1) inte ger till kvinnor som aldrig varit gravida & 2) inte ska ges till personer med anlag för depression. Hon tyckte hur som helst att jag skulle fortsätta med minipiller i minst tre månader tills man kan se hur det blir med biverkningarna. Jag berättade detta för vännen & eftersom jag nämnde att barnmorskan var lite konstig började hon tjata igen om att jag skulle ha p-stavar, samtidigt som hon sa att hon sket fullständigt i vad jag använde för preventivmedel.
Igår pratade vi om hemförsäkring. Hennes premie var tydligen höjd. "Du har förstås inte skaffat någon än" säger hon fast jag vet att jag talade om för henne när jag ordnade det i somras. Saken är den att jag flyttade till egen lägenhet sommaren 2001 & skaffade inte hemförsäkring förrän nu i somras, p.g.a. det satans klistret. Jag bad pappa om hjälp att fixa en, jag önskade mig t.o.m. i julklapp att han skulle tala om för mig vilket försäkringsbolag & vilken typ av försäkring jag skulle ha, men ingenting hände. När mamma var här i början av sommaren bad jag henne ordna en hemförsäkring åt mig, men hon sa att jag bara behövde gå till Länsförsäkringar som hade kontor på torget. Mamma åkte hem & inte fan hade de nåt jävla kontor på torget. Så en dag i augusti tror jag det var så fick jag plöligt lite fart & ringde Länsförsäkringar & skaffade en hemförsäkring. Bra så. Min vän tjatade om att det kunde väl inte vara så svårt, det var väl bara att ta fram telefonkatalogen & ringa, men för mig är det inte så enkelt. Hon jämförde återigen med att städa lägenheten, trots att det inte är en adekvat jämförelse. "Jag fixade hemförsäkring direkt när jag flyttade hemifrån, jag tyckte det var viktigt, men det är ju bara jag." Jag tycker också att det är viktigt. Jag kan väl inte hjälpa att jag har sånt helvetes klister i arslet att jag inte kommer igång att göra NÅGONTING i tid utan en helvetes massa ångest? Hon sa om & om igen att hon inte kunde förstå att jag tyckte att det var så svårt. Till slut började försvara mig, vilket hon hävdade att jag inte behövde göra & så sa hon "äh, skit samma" så jag förstod att hon tyckte jag var löjlig eller att diskussionen var löjlig.
Orkar inte skriva mer. Återkommer kanske senare.
Noteringar
Träffade nätvännen Mia för första gången idag. Vi åkte spårvagn :) Det är så trevligt att efter ungefär tre års mer eller mindre dagligt mejlande äntligen kunna sätta ett ansikte på personen :)
Ska på anställningsintervju imorgon. Visserligen Burger King, men ett jobb är ett jobb, så det får gå :)
I allmänhet
Har inte ägnat sidan särskilt mycket uppmärksamhet på senare tid, dels för att jag varit sysselsatt med att göra den här layouten, dels för att jag mått dåligt (vilket är anledningen till att jag inte svarat på några gästboksinlägg, men jag har sett dem, tack!).
Layouten
Jag trivdes inte riktigt med den bruna layouten. Jag tyckte den var fin, men den kändes inte riktigt som jag. Jag är en lila människa :) Och jag tycker om rymdmotiv. Så ville jag ha lite variation. Tyvärr ser inte layouten alls särskilt bra ut i 800x600, men jag planerar att ordna så man kan välja layout efter upplösning eller nåt... Men inte idag. Och om någon nu tycker att den här layouten ser ut som någon annans layout så får de tycka det. Jag har gjort den själv med min hjärna som enda inspirationskälla.
Det finns annat som är nytt på sidan, som t.ex. "bilderbok", en uppdatering av min sida med bilder, och "nattbok" - en sida med mina funderingar/reflektioner/krönikor/texter.
Dockmakaren
Dockmakaren är också ny. Detta av två olika skäl. Det första är att jag inte var nöjd med den förra. Jag uppdaterade den inte som jag hade tänkt och till slut blev det som när lägenheten är i ett så ohjälpligt kaos att den enda fungerande lösningen är att möblera om. Typ. Det andra skälet är att jag blev anklagad för att ha stulit dockmakaren från en annan site. Det hade jag inte gjort, och trots att anklagelserna är grundlösa känns det obehagligt och därför känns det bättre att ändra så att det inte råder någon osäkerhet i frågan. Med detta inte sagt att jag tycker det är okej att vräka ur sig otrevligheter i min gästbok och sedan inte ens godta mina förklaringar. Jag blev även anklagad för att inte ha "vett nog" att svara i hennes (anklagarens) gästbok. Vill hon ha arga inlägg i sin gästbok kan man ju fråga sig? Saken är den att jag väljer att inte gå in på hennes hemsida då jag tycker att det är en
obehaglig stämning där. Andra är naturligtvis fria att tycka annorlunda, men jag tycker bara att det är obehagligt.
Burger King
Är nu extraanställd ett par dagar så de (och jag) får se hur det fungerar. Är det till belåtenhet blir jag provanställd. Jag har hittills grillat hamburgare, lärt mig lite om fritösen, lärt mig göra en Whopper och har jobbat sammanlagt 6 timmar och 44 minuter. Det är väl inte så jättekul. Det är låg lön, hårt jobb, skiftarbete och ingen fast struktur. Jag föredrar monotont arbete och samma tider varje dag, men man får ta vad som bjuds om man inte har något annat. Den största
fördelen är att när jag kommer hem är det bara sömnen jag behöver oroa mig för, alltså att jag går och lägger mig så jag hinner sova så mycket jag behöver innan jag måste gå upp igen. Övrig tid kan jag ägna åt vad tusan som helst, istället för som i skolan, där man tar med sig jobbet hem, saknar fritid för att man ska plugga, men klistret i arslet är segt som fan och istället gör jag annat medan paniken och ångesten gnager på mig. På Burger King
är det tyvärr så att om jag står och grillar hamburgare och de har sagt åt mig att lägga på åtta stora hamburgare och så skriker någon "EN MELLAN LÖKRINGAR TACK!" så ska jag släppa vad jag har för händer och ta fram sex lökringar och stoppa dem i fritösen. När jag kommer tillbaka till grillen har jag tappat räkningen på hur många hamburgare jag lagt på (orkar inte gå in på hur grillen är konstruerad, men jag kan i alla fall inte se hamburgarna
när de åkt in en bit i maskinen). Hoppas att det flyter bättre med tiden.
Birgit och jag - telefonterror del II
Ni som läst min dagbok ett tag känner till mina problem med telefonen. Att massa människor ringer och har ringt fel till mig. Glömde nog berätta då (i augusti) att ett par gånger har folk ringt och frågat efter Lasse Kronér... :)
Nå. Jag nämnde i alla fall att en liten tant ringer fel hit, men begriper att hon gör det. Det gör hon inte alls. Alltså hon begriper inte. Tror hon är dement. Damen ifråga heter Birgit. Jag har lärt mig hennes nummer utantill, och svarar inte längre då hon ringer, ifall jag ser att det är hon. Länge trodde jag att hon var klar i knoppen och att det därför gick att resonera med henne. Varje gång hon ringde (upp till fem gånger om dagen) var det samma mönster.
| Jag (artigt): | Andrea. |
| Birgit (knarrigt): | Hallå? Vart har jag kommit? |
| Jag (formellt): | Du har kommit till Andrea. |
| Birgit (undrande): | Har du Sten i faggorna? |
| Jag (tålmodigt): | Nej, du har ringt fel. |
| Birgit (snorkigt): | Är det inte [Stens telefonnummer]? |
| Jag (forcerat): | Nej. Du har slagit [mitt telefonnummer]. Du har slagit en [siffra mellan 0 och 9]
för mycket. |
| Birgit (misstroget): | Jaså? |
| Jag (käckt): | Du får försöka igen. |
| Birgit (uppgivet): | Jaaa... Förlåt att jag stör... |
| Jag (ljugande): | Nej, det är ingen fara. |
Sedan är jag glad... i femton minuter tills Birgit ringer igen. Birgit vill ha tag i sin bror. Om man slår första siffran i hans telefonnummer (som jag naturligtvis kan utantill) två gånger kommer man till mig istället. Det felet gör man inte gång på gång, så jag börjar tro att någon programmerat hennes telefon, men råkat lägga in mitt nummer istället för Stens. För Birgit kan Stens nummer, så min teori är att hon trycker på snabbval några gånger, kommer till mig och slutligen ledsnar och slår hans nummer manuellt. Det gick inte att få ur henne om hon ens har knapptelefon. En gång ringde hon fem gånger på samma dag och slutligen blev hon ledsen för att hon inte fick tag på Sten. Jag erbjöd mig att ringa Sten och be honom ringa henne. Det var okej, och jag ringde honom och sa hur det låg till. Men sedan fortsatte hon ringa. Jag märkte att hon inte mindes att hon ringt mig förut. En gång ringde hon och frågade efter Åsa som hennes dotter tydligen heter. Efter det slutade jag svara när hon ringde. Ibland ringer hon när jag sitter i telefon, då vet jag ju inte att det är hon, och ibland ringer hon när jag sover och jag svarar av misstag. Häromdagen ringde jag upp Sten igen och förklarade läget. Det gick inte att få ur honom heller om Birgit hade knapptelefon eller inte. Han lovade i alla fall att tala med Åsa om saken, och om Birgit inte slutat ringa mig inom två veckor ska jag ringa tillbaka till honom. Jag antar att jag skulle kunna be Telia spärra henne på något vis, men då skulle hon nog bli ännu mer förtvivlad. Jösses... Orkar inte ha henne ringande hela tiden. De tre senaste dagarna har hon ringt när jag inte varit hemma. Skönt. Det är verkligen oerhört frustrerande att ha någon ringande på det här viset. Det känns ungefär som om någon skulle komma och ringa på min dörr minst en gång om dagen. Långa ihållande signaler. *Rys*. Det är inte kul att inte kunna komma undan ens hemma.
Min granne har en bra stereo
På tal om att inte komma undan ens hemma, har jag en granne med en bra stereo. Han tycker nog om sin stereo. Han lyssnar på musik högt, ibland så högt att jag hör exakt vilken låt det är och kan höra orden sångaren sjunger. Min granne som har en bra stereo bor på våningen ovanför min, i lägenheten ovanpå min. Ibland tror jag att taket ska rasa in när han spelar musik. Min granne som bor ovanpå och som har en bra stereo har även (minst två) katter. Ibland dunsar det i mitt tak som om katterna hoppar ner på golvet från hög höjd, ibland låter det som om min granne hoppar ner på golvet från hög höjd. Jag vet inte vad tusan han gör för att få det att låta som om han tappar elefanter i golvet. Dessutom är han en sådan som går med hälarna. Ibland tycks han hasa sig fram. Och han är alltid hemma, alltid vaken.
Jag tycker att man får tåla en del när man bor i flerfamiljshus. Här är det dessutom lyhört - jag hör när grannarna intill hostar, bråkar, går upp, hänger upp jackorna i hallen... Oftast stör det mig inte säskilt. Det är (oftast) kortvariga ljud. Som sagt - man får tåla en del. Börjar jag dessutom klaga på någon kommer den personen börja gnälla på mig. Men vissa saker blir jag så less på: musikdunkandet som förvandlar hela lägenheten till resonanslåda, att folk inte stänger sopnedkastet så det stinker i hela trapphuset och ibland in i lägenheten och jag är så känslig för lukter. Det är jobbigt när personer springer i trappen med träskor eller andra hårda skor, eller när folk beslutar sig för att ha en halvtimmeslång diskussion utanför min dörr. Det ekar och låter något alldeles förskräckligt. Har de andra aldrig råkat ut för det själva? Jag vet att jag låter som en gnällkärring, men jag kan inte koncentrera mig på någonting då någon av dessa (ljud)störningar pågår. Min granne som har en bra stereo får gärna lyssna på hög musik ibland, men inte alla tider på dygnet samtidigt som han slår kullerbyttor och kastar elefanter resten av tiden. Mina grannar får gärna morsa på varandra i trappen, men de behöver inte stå utanför min dörr i en halvtimme och tala MYCKET HÖGT. Jag har koncentrationssvårigheter. Grava sådana. I morse kunde jag knappt koncentrera mig på att äta frukost eftersom min granne spelade så hög musik att det dånade i hela min lägenhet. Jag kunde glömma frukost i lugn och ro med en bok som sällskap.
Livet är underbart.
