10 november 2010

!

Klockan tog bara en dag på sig att ställa om till "normaltid"! Och det låg ingen räkning i kuvertet som melatoninreceptet kom i! Världen är ur led. Det krånglar alldeles för lite (Visserligen hade inte apoteket melatonin hemma, utan fick beställa, men ändå.)

Började för övrigt med melatonin igår. Somnade mellan halv tolv och tolv på natten. Och vaknade strax före klockan sex i morse. Helt jävla otroligt.

Det heter inte Aspberger. Och det är ingen sjukdom.

Nu har alla mördare Asperger Syndrom, eller så är alla med Asperger Syndrom mördare, eller hur var det nu? Det är nog lite skit samma för det finns alltid dumhuvuden som inte begriper bättre. För visst har det hänt otäcka grejer med "familjetragedier" och prickskytte på folk på öppen gata och jag förstår att det är ledsamt och läskigt för dem som råkar ut för det, men vad är poängen med att tala om att den ena eller den andre har Asperger Syndrom? Det fyller ingen annan funktion än att stigmatisera oss, och många har redan problem så det räcker. För några år sedan hade alla kriminella ADHD, så jag börjar vänja mig, men det kan väl räcka nu?

På sätt och vis påminner det om den period på 1990-talet när vegan, djurrättsaktivist och ligist blev synonymer. Tyvärr är det så länge sedan att jag inte minns vilken tidning eller vilket år det var men höjdaren var den artikel som hade som rubrik att veganer hade misshandlat en nynazist. Vad fan hade gärningsmännens kosthållning med saken att göra? Jag har aldrig läst en artikel där det stått att gärningsmannen inte gillar kaffe, och det är ungefär lika relevant.

Poängen är att det har ingen som helst relevans för allmänheten att veta om en gärningsman har Asperger Syndrom. Eller om han eller hon är vegan. Någon har begått ett eller flera brott. Kan det inte räcka med det? Henrik D. Ragnevi belyser problemet i Aftonbladet 9 november 2010.

Och det stavas inte Aspberger, Asberger eller Aspeberger. Och det uttalas inte Aschberger. Och det är inte en sjukdom.