12 februari 2009

men sluta krångla då!

För ett tag sedan var jag hos farbror doktorn (farbror? Tvivlar på att han ens fyllt 40, men ändå). Han skrev ett recept på gamla vanliga medicinen och gav det till mig. Jag brukar inte få receptet i handen, utan de brukar skicka det till apoteket. Och jag tycker att det är smidigast så - annars tappar jag bara bort det, eller glömmer ta det med mig. Så jag frågade om han inte kunde skicka det till apoteket som vanligt. Jodå, inga problem, det kunde han.

Så igår skulle jag hämta ut medicin. Och medicinen fanns inne (och den kostade 56 kronor mer än sist), och receptet fanns där. Problemet var att där fanns även en faktura från landstinget. Jag skulle tydligen betala 100 kronor för receptet. Helvete heller.

Jag ringde till mottagningen. De hade inte telefontid då. Jag ringde till växeln som kopplade mig till ekonomiavdelningen, men de kunde bara hålla med om att det fanns en faktura, så de skulle försöka koppla mig till någon sekreterare på mottagningen. Efter att jag väntat en lång stund sa en inspelad röst "För att spela in ett nytt meddelande, tryck [nån siffra]. För att höra ditt meddelande, tryck [nån annan siffra]..." Jag lade på.

Idag ringde jag igen. På telefontiden. Förklarade situationen. Damen jag pratade med sa att det kostar 100 kronor att få ett recept. Jag förklarade igen att jag hade fått det där receptet när jag träffade läkaren, och att jag hade betalat 300 kronor för besöket, och inte tänkte betala 100 kronor för att han skickade receptet till apoteket. Jag sa att de kunde få sex kronor för frimärket. Hon sa att hon skulle "kontrollera det" och ringa tillbaka senare. Vilket hon faktiskt gjorde. Och det gick dessutom ganska snabbt. Och hon var betydligt trevligare den gången. Och jag hade rätt, så de skulle makulera fakturan. Och det var ju bra.

Jag vet vad det var som gick fel. Dr. Junior gav receptet till den som skickar recept och bad vederbörande skicka det till apoteket. Den som skickar recept trodde att jag ringt och bett om receptet och skickade med en faktura. Och det är inte hela världen. Men det skulle vara trevligt om det inte alltid var krångel med medicinen.

För det är nästan alltid nåt som krånglar. Light-varianten (och den som är vanligast förekommande) är att personalen på apoteket inte hittar receptet i datorn, och blir förvirrade, och jag får förklara för dem i vilken pärm de har mitt recept.

Men förrförra gången jag hämtade ut började apoteksdamen skälla på mig för att det inte var samma läkare som hade sökt licensen som skrivit ut medicinen. Jag sa att det berodde på att jag hade bytt läkare. Hon snäste att jag skulle se till att få den licenssökande läkaren nästa gång. Jag svarade att visst, om hon kunde se till att den förra läkaren kom tillbaka till den mottagningen så skulle jag gå till henne. Hon fortsatte med att tala om att jag skulle "se till att ordna det där". Jag svarade att jag inte kan rå för att min läkare inte jobbar kvar, och att jag inte kan deras regler och rutiner, och att jag inte kan ordna allt det där, och då tinade apoteksdamen en kvarts grad ungefär, och sa att hon skulle ordna det i stället. Så det löste sig den gången också.

mera medicin

När jag var hos Dr. Junior så diskuterade vi sömnproblem. Jag har nog sådana. Fast jag har inte riktigt fattat det förut. Eller så har de blivit större. Problemet är att jag inte blir trött på kvällen. Vilket är intressant med tanke på att jag nästan alltid är trött. (Eller det kanske är mer korrekt att säga att jag aldrig är pigg?) Eller om jag blir trött så märker jag det inte förrän jag är dödstrött. Och då brukar klockan vara tre-fyra på morgonen. Och det var inte ett så stort problem förut, när jag ändå lyckades gå upp vid nio-tiden på morgnarna. Men plötsligt kunde jag inte det längre. Jag sov. Trots tre väckarklockor, varav en låter ungefär som en mistlur.

Så jag provade att gå och lägga mig tidigare. Ibland var jag trött, men för det mesta inte. Och det tog lång tid att somna. Från ungefär en timme till fem-sex timmar. Och då vaknade jag ändå inte på morgonen.

Dr. Junior trodde att det berodde på att jag "vridit på dygnet". Vilket säkert skulle kunna stämma om det inte vore för att jag vridit och vänt på dygnet sedan jag var 14, och det har inte blivit så här ändå. Och när jag lagt mig tidigt flera dagar i rad har det tagit längre och längre tid innan jag somnar, och det har varit så även om jag gått upp åtta och varit aktiv hela dagen.

Vi diskuterade saken, och jag fick sömntabletter. De får jag ta i 21 dagar, och sedan förväntas jag sluta ha sömnproblem. Vi får väl se. Hittills har de haft tre bra effekter:

• Jag känner att jag är trött (fast om jag är upptagen med något kul eller intressant märker jag det inte så tydligt, så jag måste ändå använda det vanliga knepet med att se till att ha tråkigt när det börjar närma sig sovdags).
• Jag somnar ganska snabbt.
• Jag vaknar lättare på morgonen (och har tydligen svårare att somna om. I morse skulle jag ringa och väcka mamma klockan 7.00. Jag vaknade och ringde. Vanligen brukar jag kunna somna om rätt snabbt, men idag tog det en bra stund, och jag tror inte att jag somnade helt, för jag vaknade av grannarnas ljud, vilket jag inte brukar göra på morgnarna). Men det var lätt som en plätt att gå upp vid halv nio.

simskola

I tisdags var jag och simmade igen. Jag hade bestämt att jag skulle gå hemifrån 15.00 - för jag tänkte att med den vanliga förskjutningen så kanske jag i alla fall skulle komma iväg vid halv fyra. Men jag gick hemifrån 15.01! *mycket stolt* Tyvärr så visade det sig att det visst var simskola vid halv fyra också. Fast då var det bara fyra barn. Och man kan ju inte få allt.