25 mars 2007

Andas igen

Min egenhändigt stickade halsduk har nu tvättats och försetts med fransar. Den är således alldeles färdig. Är mycket mallig ;)

Besöket hos läkerskan gick som det skulle. Jag har lämnat in ansökan om aktivitetsersättning, och häromdagen fick jag en kopia på läkarutlåtandet som läkerskan skickade in separat. Det var inte precis några nyheter, och hon bekräftade att jag har svårigheter med lite av varje. Nu är det bara att hoppas att Försäkringskassan inte tänker sätta sig på tvären och jävlas. Det är de ju annars bra på.

Har en vän som varit sjuk i många år. För en gångs skull rör det sig inte om neuropsykiatri, utan hon har en kronisk, fysisk åkomma. Och hon har i princip inget immunförsvar. Det kan eventuellt bero på att hon genomgått ca 200 antibiotikakurer (överdiver inte) genom åren. Finns det en infektion att få så får hon den.

De senaste åren har hon haft aktivitetsersättning. Men nu har Försäkringskassan bestämt att hon ska utredas socialt, psykiskt och fysiskt. De senaste veckorna har hon därför gått hos en beteendevetare/socionom/o.s.v. som FK hyrt in för att utreda min väns sociala situation. Och den här personen som utreder henne har dragit de mest fantastiska slutsatser. De har lett till att hon antytt att min vän skulle vara prostituerad. Vilket hon inte är. Och bara för att min vän är mycket artig och väluppfostrad trodde utredaren att det måste bero på att min vän skulle ha blivit fysiskt och/eller psykiskt misshandlad av sin mamma under uppväxten. Vilket hon inte har blivit.

Sedan går hon tvärt emot "Vi frågar inte hur sjuk du är, utan vilken arbetsförmåga du har", och menar att diagnosen inte innebär att min vän har rätt till aktivitetsersättning, men att hon inte har arbetsförmåga tycks vara irrelevant. Så utredaren tycker att min vän ska ha en halv aktivitetsersättning i åtta månader och jobba 25%. Och de 25% som blir kvar tycks ingen bry sig om. Psykologen som utrett min vän anser att hon behöver full aktivitetsersättning minst 1,5 år till. Och man kan fråga sig vem Försäkringskassan tänker lyssna på.

Sådana här förfaranden leder till många nya frågor, t.ex. vad som händer om man flyttar till en annan stad under pågående "rehabilitering"? Och kan man få bostadstillägg även om man inte har hel aktivitetsersättning (det kan man tydligen enligt FK's hemsida, men det går inte att uttyda om tillägget minskar proportionerligt mot ersättningen)? Och vem gör den nya bedömningen om man begär omprövning eller överklagar? Jag har åtagit mig att ringa Försäkringskassan och fråga. Kommer väl som vanligt få konstiga ospecifika svar.

Varför, varför, varför ska det vara så besvärligt att vara sjuk eller funktionshindrad?

19 mars 2007

Saker man kan göra en måndagsförmiddag

• Sova längre än man hade tänkt
• Diska
• Oroa sig
• Lyssna på Johnny Cash
• Dricka te

Vaknade senare än jag hade tänkt. Jag har liksom ingen ordning på det där med att gå och lägga mig. Jag brukar klara att gå upp mellan 9.00 och 10.00, men inte idag. Det blir väl så när man går och lägger sig för sent varje natt. Jag vet inte varför jag inte lyckas gå och lägga mig i vettig tid. Det blir nästan alltid fel. Plötsligt är klockan 2.00 och jag borde ha lagt mig för länge sedan. Ibland beror det på att jag inte märker att jag är trött, men oftast kommer jag mig bara inte för att gå och lägga mig.

Men duschrutinen fungerar fortfarande. Och jag har börjat en ny grej: diska före frukost (nästan) varje dag. Det är bra.

Och nu oroar jag mig. Vet inte riktigt varför. Men det känns väldigt obehagligt. Idag borde det inte hända något otrevligt. Annat än att jag ska fylla i blanketter och kanske gå och handla, men jag borde inte oroa mig så här mycket för det.

Nu ska jag packa väskan, borsta tänderna och sedan ska jag iväg till kontaktcentret.

18 mars 2007

ett foto i timmen, stickning och allmän panik

Idag är det ett foto i timmen. Jag har inte varit med på över ett och ett halvt år, först för att jag mådde dåligt, sedan för att jag växlade mellan dålig uppkoppling och ingen uppkoppling, men nu kände jag att det kunde vara kul att vara med. Och så gjorde jag en ny, bisarr layout till bilderboken. Så klart.

Jag har lärt mig sticka. På riktigt. Jag hör till dem som aldrig lärde mig att sticka ens räta maskor i skolan, men nu kan jag hjälpligt. Det blir inte alltid så bra, men ändå. Häromdagen stickade jag en pytteliten väska. Och sedan stickade jag färdigt en halsduk som jag började på i vintras (rosa och drygt en och en halv meter lång). Jag trodde att det skulle ta mig så lång tid att göra den så växthuseffekten skulle ha sett till att jag inte behövde den längre. På allvar. Den är inte riktigt färdig än. Jag ska tvätta den och förse den med fransar, men sedan så. Jag har stickat ytterligare en pytteliten väska, men den har jag inte sytt ihop än.

Jag känner mig fortfarande väldigt stressad. Imorgon ska jag till kontaktcentret. Då ska E hjälpa mig fylla i ansökan om aktivitetsersättning och bostadstillägg. Och det har jag panik över eftersom man ska skicka in en kopia av sin deklaration, och den har ju inte kommit än (jag kommer inte få stryk om jag skickar in förra årets, men tänk om något ändrats sedan förra gången och jag måste betala tillbaka en massa när den nya kommer?). Och så måste jag kanske handla. Det låter inte så allvarligt, men det är lite besvärligt att handla här, för jag måste åka en bra bit med buss för att komma till närmsta anständiga mataffär, så det tar både tid och energi.

På tisdag ska jag till läkerskan. Hon ska titta igenom min ansökan och skriva medicinskt underlag och läkarutlåtande. Hoppas att hon fortfarande är snäll. Om jag inte handlar imorgon måste jag handla efter läkarbesöket. Och på kvällen ska jag tvätta. Och jag har extrema mängder tvätt den här gången eftersom det är två veckor sedan jag tvättade sist, och en del kläder lider fortfarande av sviterna av att bo hos mamma (de börjar lukta illa när jag tar dem på mig, och så måste jag byta). Jag brukar tvätta mellan klockan 12.00 och 17.00, men eftersom jag ska till läkerskan så ska jag tvätta klockan 17.00-22.00, och det har jag aldrig gjort förut. Och det låter konstigt, men det oroar mig också (det finns trots allt en orsak till AS-diagnosen). Jag var dessutom tvungen att avboka ett möte som äger rum på tisdag, för det får liksom inte plats mer den dagen. Och det stressar mig också.

Och på onsdag ska jag till kontaktcentret igen. Sedan kanske jag kan börja andas i någorlunda hälsosam takt igen.

Vad jag gnäller. Ska städa lite tror jag. Det ser förjävligt ut här. Som om det inte räcker med elände.

17 mars 2007

skoskav, elräkning och föredrag

I tisdags tyckte jag att det skulle vara trevligt att gå en promenad. Enligt vägskylten var det tre kilometer till det ställe jag ville gå till. Det var inte tre kilometer. Det var snarare det dubbla. Men det visste jag inte förrän jag kom fram. Och då hade jag skoskav. Och sedan skulle jag gå tillbaka. När jag berättade om vägskylten för mamma sa hon att hon hade mätt avståndet när hon åkte den sträckan med bilen, och det var sex kilometer. Så jag hade rätt och vägskylten hade fel.

Mamma bor nästan mitt emellan två städer. Det är 12 kilometer till den ena och 14 kilometer till den andra. En dag upptäckte vi att de bytt ut den ena vägskylten. Det var plötsligt 18 kilometer till staden som det tidigare varit 14 kilometer till. Inga andra skyltar längs vägen dit var ändrade och bilens mätare sa att det fortfarande var 14 kilometer.

Varför byter man ut en skylt som visar rätt? Och varför skriver man 3 kilometer när det i själva verket är det dubbla? Är det någon som sätter upp skylten på fel ställe (och sedan reagerar ingen) eller kan de som ansvarar för skyltarna inte siffrorna?

För någon dag sedan fick jag min första elräkning sedan jag flyttade hit. Jag visste att de var dyra här, men inte att det var så hysteriskt dyrt. 1154 kronor ska jag betala senast den 10 april. 250 kronor är någon slags startavgift (har aldrig betalat några startavgifter tidigare). Nätkostnaden är närmare 500 kronor. Sedan är det någon slags fast kostnad som jag inte begriper vad det är. Plus elavgift, elcertifikat och elskatt.

Det är den högsta elräkning jag någonsin fått. Tror den till och med är värre än alla sluträkningar jag fått. Och jag hittar ingen annan förklaring än att de är dyra. Jag har lågenergilampor och ny kyl och frys. Jag har inte en massa apparater som står på stand by. Så det måste vara deras pris. Jag måste se om jag har någon gammal elräkning kvar som jag kan jämföra med.

I torsdags höll jag föredrag för representater från Försäkringskassan, Landstinget, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten. Det var läskigt. Vi skulle presentera kontaktcentret jag går på, och sedan skulle jag och en annan deltagare berätta litegrann om oss själva. Jag tyckte att jag gjorde förfärligt dåligt ifrån mig (jag sa bl.a. "nu kommer jag inte på mer att säga"), men jag fick massor av beröm så det måste ha gått bra. En gubbe från Försäkringskassan anförtrodde mig att han aldrig tänkt på hur illa det låter med deras nya slogan ("Vi frågar inte hur sjuk du är, utan vilken arbetsförmåga du har"), förrän jag berättade att jag tolkade det som att jag måste jobba eftersom jag fortfarande står på benen och att en annan deltagare tolkat det som "Arbeit macht frei".

Jag önskar att jag kunde visa de som bestämmer hur jag fungerar. Jag känner mig mycket stressad för närvarande. Det har känts extra jävligt i ungefär en vecka. Det leder till att det är massor av saker jag inte klarar av. En av dem är det här med maten. Igår lagade jag mat. Då var det sex dagar sedan sist. Och jag menar inte att jag lagade avancerad mat igår och halvfabrikat de andra dagarna utan jag lagar ingen mat alls. Och om jag äter någonting blir det yoghurt. Stressen leder även till huvudvärk, och jag är fruktansvärt trött. När jag mår så här finns det inte en chans att jag skulle kunna jobba. Men går det inte att bevisa gills det säkert inte.

11 mars 2007

uppkopplad

Äntligen har jag uppkoppling hemma. Och inte uppringt modem som hos mamma. Enda nackdelen är den 15 meter långa nätverkskabeln som går från modemet (vilket befinner sig intill lägenhetens enda telefonjack som dumt nog är beläget i sovrummet) till datorn som står i vardagsrummet, ligger tvärs över hallgolvet. Men jag ska sätta fast kabeln på väggen, så den går runt dörrar och sånt. Har aldrig gjort sånt förut, men nu är jag ju vuxen (påstås det i alla fall) och ska göra saker ordentligt.

Jag har gjort två saker till på listan över saker jag skulle göra. Jag har köpt en bokhylla, och gått med i hyresgästföreningen. Fast jag har inte sökt om aktivitetsersättningen. Ska fylla i blanketten nu i veckan tänkte jag, och sedan ska jag till läkerskan igen, och sedan kan jag skicka in den. Och hoppas på det bästa.

Innan jag fick modemet och allt så kom jag ofta på saker som jag ville kolla på nätet, men nu när jag kan göra det så har jag glömt bort alltihop. Mycket irriterande.