31 mars 2005

Vårdcentralen

Idag var jag på Vårdcentralen ang. handled. Stukade höger handled i september, men det gör fortfarande ont. Kan egentligen vara en tre år gammal skada som spökar, eller en kombination av dessa. Hur som helst konstaterade läkerskan att jag har överrörliga leder och svag muskulatur. Dessutom kan den gamla skadan eventuellt vara spricka eller fraktur, så jag fick remiss för att åka och röntga handen på Lundby Sjukhus. De har drop in, så jag kan åka när jag vill. Funderar på att göra det i morgon. Vidare skulle hon remittera mig till en arbetsterapeut, som ska hjälpa mig att träna upp musklerna. Läkerskan tyckte att jag ska låta bli bandage och stödskenor utom vid tunga lyft, eftersom musklerna annars kan försvagas ytterligare. Hon fick nog för sig att jag använde bandage oftare än jag faktiskt gör. Men ändå. Trevligt med raka besked för omväxlings skull.

Rutinerna

Har tyvärr halkat efter lite med rutinerna. Började fuska med att gå och lägga mig. Gick och lade mig runt ett istället för tolv, och då blev det fel när vi ställde fram klockorna. Jag började gå upp närmare tio än nio, men jag har lyckats hålla rutinen med att gå och duscha direkt efter att jag gått upp. Jag tillåter mig inte att göra någonting annat innan, för då kan det bli fel.

Idag gick jag upp halv åtta, eftersom jag hade tid hos läkerskan klockan nio (fick välja mellan den tiden och en senare, och valde nio för att vara tvungen att gå upp tidigt). Försöker justera tillbaka till att gå och lägga mig mellan tolv och halv ett och gå upp vid nio. Det ska nog gå bra, eftersom jag åtminstone upptäckt att jag sackar efter. Det viktigaste är dock att hålla dusch-rutinen, och det har jag ju hittills lyckats med :)

28 mars 2005

Påsk och sånt

Påsken passerade utan dramatik. Köpte påskägg och gömde under kudden åt Hampus, och tvingade honom att leka "fågel, fisk eller mittemellan" för att hitta det :) Men i övrigt har vi inte firat på något sätt. Är ju inte religiös, så det känns inte så viktigt. Andra i området firade däremot. Med fyrverkerier. Gillar inte att det ska smällas fyrverkerier i tid och otid. Sedan när är det tradition att ha fyrverkerier på påskafton? Jag tror inte att jag direkt störs av det själv, men jag tycker synd om alla skotträdda hundar och människor som flytt från krig att behöva höra det där smällandet.

Det där med att "knycka" grafik...

Häromdagen fick jag ett mail. Det var från en tjej som hittat några grejer från min pixelgrafik på en annan grafiksida. Jag trodde faktiskt först att hon hade misstagit sig. Ett hjärta t.ex. kan inte ritas på så många olika sätt, så det skulle inte vara konstigt om någon hade någon grej som liknade mitt.

Nu var det emellertid inget hjärta, utan jag hittade fyra olika saker, och jag är säker på att tre av dem är direkt kopierade från min sida. Jag trodde inte att jag skulle bry mig, men det gör jag. Det är sådana små skitgrejer, men jag känner mig lite besviken. Jag tänker inte röra upp himmel och jord över några smågrejer, men det känns fult att människan utnyttjat att man kan låna min grafik utan att jag vet om det.

Hon har alltså kopierat bilderna, ändrat färgerna lite på några av dem och sedan lagt ut dem på sin grafiksida, som dessutom är högerklicksskyddad, och där man måste maila och be om de bilder man vill låna. Hade hon lånat bilderna till att dekorera sin sida, och sedan missat att länka hade jag inte brytt mig hälften så mycket som när hon påstår att hon gjort dem själv, och dessutom erbjuder dem till andra.

Hon har gjort ett försök att svära sig fri också, genom att skriva något i stil med att en del av hennes grafik kan likna andras eftersom de är gjorda efter samma tutorials. Mina bilder är inte gjorda efter några tutorials. Jag har gjort dem själv. Det är osannolikt att hon, fyra gånger, skulle fått exakt samma idé som jag.

Fin bild

En påskhälsning från Ankie fick jag den 26 mars. Tack!

23 mars 2005

Vad ska man skriva?

Gick upp ungefär klockan nio idag. Duschade och tvättade håret. Upptäckte att jag knappt hade några rena kläder kvar, så Hampus gick ner i tvättstugan för att boka en tid. Det kändes trevligt att klockan kvart i tio boka en tvättid och sätta igång klockan tio :)

Ett skäl till att jag sällan skriver här är att jag inte vet vad jag ska skriva. Jag är inte ute så mycket, så jag kan inte berätta om saker jag gjort eller saker som hänt. Jag har inga barn eller djur att skriva om, och de flesta dagar liknar varandra. Hur gör alla andra? Hur kan andra fylla sida efter sida med intressant text, fast de också är hemma hela dagarna? Är det jag som är fantasilös, är mitt liv ointressant (att skriva om) eller är det bara jag som tycker det?

Jag skulle kunna tala om vilken sorts hårbalsam jag använder (för tillfället Schwarzkopf Supersoft) vad jag åt till frukost (te, smörgås, vitamintablett) och vad jag har på mig (svart tröja, blå byxor, blå strumpor), men är det intressant? Jag vill inte vara för öppen med att t.ex. skriva ut namn på alla, eller i alla lägen tala om ifall jag är osams med någon. Jag har ofta massor av tankar om politik, samhället, människor o.s.v. men oftast blir det för invecklat att skriva ner, och tankarna är för snabba, så jag hinner inte skriva ner dem innan de är borta igen.

Tankar om tid

En sak jag tänkt mycket på är tid. Hur tiden går fortare när man blir äldre. Det låter kanske lite löjligt, med tanke på att jag för inte så länge sedan fyllde 23, men jag märker att tiden går fortare nu än den gjorde förut.

Jag och en vän diskuterade detta och kom fram till att tiden började gå fortare när vi fyllt 18. Då fanns det liksom inte så mycket åldersrelaterat kvar att längta efter. Vi fick rösträtt, blev myndiga och fick gå på krogen. Visserligen fick vi inte gå på Systemet, men ingen av oss var så intresserade av det, och skulle man någon gång vilja ha något därifrån så kände man alltid någon som fyllt 20, som kunde ordna det. Plötsligt hade man själv fyllt 20 år, men inte ens märkt att tiden gått. När någon pratar om något som hände 1997 tycker jag inte att det känns som så längesen, och blir nästan åksjuk när jag kommer på att det är åtta år sedan. ÅTTA ÅR SEDAN jag var 15 år gammal! Jag har vänner jag tycker att jag inte känt så värst länge, men om man räknar så är det sex-sju år sedan man lärde känna varandra. Jag som tyckte jag var gammal när jag kunde säga "...för tio år sedan" och komma ihåg saker som hände då. Jösses...

22 mars 2005

Städat!

Idag har jag städat! Jag höll på mer eller mindre intensivt i ungefär sju timmar. Jag plockade ur allt som fanns i bokhyllan, dammade och organiserade. Likadant på vardagsrumsbordet, byrån, en hylla vi har i fönstret samt vid min dator. Jag sorterade mina skivor, gick igenom alla miljoner små lappar jag samlat på mig, bäddade sängen och till sist dammsög jag vardagsrummet och hallen. Är så stolt så jag snart startar min egen fan club ;)

Gick upp ca. 9.20 idag. Igår och i söndags gick jag upp klockan åtta. Det är sjutton dagar sedan jag kom hem fån mamma och alla dagar utom en (för ca. två veckor sedan) har jag gått och duschat på en gång när jag gått upp. Sexton dagar av sjutton möjliga. Det är nog den längsta tid jag lyckats hålla en rutin som inte är relaterad till andras regler, som jobb eller skola.

Rutiner

I lördags ringde en vän till mig på förmiddagen. Hon och hennes mamma skulle gå på loppmarknad och undrade om jag kunde beskriva vägen dit. Jag gjorde ett försök, men vi missförstod varandra hela tiden, så till slut erbjöd jag mig att gå ut och möta dem och följa med. Vi bestämde att vi skulle ses efter 40 minuter. Jag behövde bara borsta tänderna, byta byxor och gå ut. Det har aldrig hänt förut!

Jag är inte impulsivt lagd, men ibland när jag har tråkigt känner jag att det skulle vara trevligt att bara kunna ta på mig skorna och gå ut. Jag kanske vill gå hem till Marika eller gå till Konsum eller vad som helst. Men det som ofta hindrat mig från att göra saker är att jag måste planera, ha tid på mig, duscha, eventuellt tvätta håret, byta kläder o.s.v. Nu är åtminstone duschen och det avklarat direkt på morgonen, och då finns det utrymme för att improvisera.

Igår åkte jag in till stan, vilket jag hade planerat sedan dagen innan. Skillnaden var att jag inte gjorde upp ett schema dagen innan, utan att jag litade på att jag skulle komma iväg ändå. Den enda planering jag hade var att jag ställt väckarklockan, tänkt ut en ungefärlig tid som kändes bra att åka hemifrån och att jag visste vad jag skulle göra när jag väl var inne i stan. Innan jag åkte ringde jag vännen jag var på loppmarknad med och frågade om hon hade lust att ses när jag gjort det jag skulle på stan. Det ville hon, så jag åkte hem till henne när jag var klar. Det hade inte varit möjligt för bara någon månad sedan.

Jag litar inte blint på att det kommer att fortsätta vara så här bra. Jag är bara tacksam så länge det varar. Jag vet att en av anledningarna till att det är lättare att gå och duscha direkt när jag går upp nu, är att jag inte vaknar av att någon ringer. Om jag börjar dagen med att prata i telefon är risken stor att jag aldrig kommer igång ordentligt. Eftersom jag i stort sett alltid var dödstrött förut så vaknade jag ofta av att mamma eller någon annan människa som vaknade före tolv ringde. Det var jättetrevligt, men det hindrade uppkomsten av en vettig morgonrutin. Eftersom jag nu lyckats gå upp och duscha mellan klockan nio och tio, innan folk normalt ringer, så har rutinen fungerat. Jag mår bättre av att gå upp tidigt också. Det är betydligt trevligare att se på Nyhetsmorgon när man nyss gått upp (samt duschat) än att titta på det för att man inte gått och lagt sig än. Tycker jag.

Trevliga mail

En vårhälsning från Ankie, och...

...en påskhälsning från Cicci. Tack båda två!

17 mars 2005

Kommit en bit på vägen?

Jag har funderat. Nu har jag haft mina diagnoser i drygt ett år. I över ett år har jag haft ett namn på många av mina konstigheter, både de jag har nu, och de jag hade förut. Själva ordet diagnos betyder "genom kunskap", och det tycker jag är ett bra namn på det. Att få en diagnos är i många fall en förutsättning för att förstå vad som krånglar, oavsett om det rör sig om njursten eller Asperger Syndrom.

Så hur mycket har jag lärt mig på det här året? Alltså hur mycket har jag lärt mig om mig själv? Egentligen har jag inte lärt mig så mycket nytt (om mig själv), den största förändringen är nog istället att jag nu fått namn på saker som krånglar, jag har - både själv och med hjälp - kunnat skilja ut och definiera en del som är svårigheter och inte idioti, och det som jag tror är viktigast är att jag accepterar att jag faktiskt har vissa svårigheter.

Jag jämför mig inte längre så mycket med andra, välfungerande människor, utan jag jämför mig med mig själv, och inser att jag har andra förutsättningar än de, och att när jag gjort mitt bästa kan jag inte göra mer. Jag har fortfarande prestationsångest ibland, och jämför mig med andra, men inte alls lika ofta som förut.

Jag har provat att studera och provat att arbeta, och jag har inte gett upp och förlorat, utan jag har gjort mitt bästa och inte klarat av det. En del kanske skulle se det som ett misslyckande, men jag - i synnerhet när det gäller arbetet - är stolt över att jag gjorde mitt bästa, jag gjorde ett bra jobb, men jag betalade ett alldeles för högt pris för det, främst medan jag arbetade, men även efteråt.

Trots att jag mådde dåligt känner jag att det känns skönt att kunna säga att jag gjorde mitt bästa innan jag blev sjukskriven. Ingen (inte jag själv heller) kan anklaga mig för att inte ha försökt. Jag ser inget fel i att folk kommer till den punkten att de blir sjukskrivna på andra sätt eller av andra anledningar än jag gjorde, men jag har mött människor som är av en annan uppfattning.

Det är så många av oss som har dessa svårigheter/diagnoser som känner sig misslyckade ett helt liv, och som dessutom kritiseras av andra. Så många av oss som blir kallade lata, dumma, konstiga o.s.v. En del saker jag gjort (studier, arbete, flytta hemifrån m.m.) har hjälpt mig inse att jag varken är misslyckad, lat eller dum. Om någon anser att jag är konstig så är det en åsikt och inte ett faktum, och det kan jag i alla fall inte göra någonting åt.

Jag antar att en av de saker jag lärt mig, eller kanske det är egentligen är allt, är att jag är inte sämre än någon annan, bara annorlunda. Det är i första hand i förhållande till omgivningen jag är funktionshindrad.

13 mars 2005

Hemma igen

Nu är jag hemma igen. Kom egentligen hem förra lördagen, men på något sätt är det svårare att skriva när det har gått länge sedan sist, och när det har hänt mycket, även om inte ens hälften är värt att berätta.

Det var nog bra för mig att vara hos mamma så länge. När jag reser så bor jag alltid hos någon, eftersom i stort sett alla mina resor har som syfte att jag ska hälsa på någon. När man då umgåtts intensivt med någon i en vecka eller så hade jag behov av att komma hem och stänga dörren om mig och vara ensam. Det blir lite svårt när man delar en etta med någon, och det är där mamma kommer in i bilden. Hemma hos henne känner jag inte att jag bor hos någon annan på den personens villkor. Jag vet inte om det beror på mamma, eller på att alla hennes saker känns hemma och välbekanta, eftersom det är samma stolar, durkslag och tekannor som vi hade när jag bodde hemma (eller om det är en kombination av dessa faktorer). Det kan i alla fall inte bero på själva huset eller orten, eftersom jag aldrig bott där hon bor nu. Hur som helst så är det lite semester över att åka dit, och sådant behövs ibland.

Katten på bilden har egentligen inget med texten att göra. Han heter Turbo och bor granne med mamma.

Ny medicin

En viktig sak har hänt, och det är att jag har bytt medicin. Den förra fick jag fler biverkningar än positiva effekter av. Jag blev håglös, initiativlös och hade svårt att somna. Det enda positiva var att jag höll mig vaken på dagarna. Den nya medicinen gör så att jag håller mig vaken, men inte har svårt att somna, plus att jag i stort sett varje dag sedan jag kom hem har lyckats gå upp mellan nio och halv elva på dagarna, och att jag då går och duschar direkt. Min dag börjar inte förrän jag duschat, så det betyder mycket att få det gjort med en gång.

Andra dagen med nya medicinen inträffade ett mirakel. För första gången i livet hade jag koncentrationsförmåga! Jag satt i fyra timmar och lyssnade på föredrag, och kunde koncentrera mig! Jag behövde inte vicka på fötterna eller rita krumelurer, utan det funkade att bara sitta och lyssna. Att jag lyckats komma igång direkt på dagarna tyder på minskat "klister i arslet", vilket har varit mycket handikappande. Jag hoppas att klistret håller sig borta och att jag får behålla koncentrationen, för i så fall har jag hittat en medicin som faktiskt fungerar.

Nytt webbhotell

Nu har jag fixat nytt webbhotell och flyttat min domän från otäcka 99kronor. Nu bor min hemsida på ManuFrog Webbhotell och jag tror att jag kommer att trivas där. Känns tryggare med riktiga människor än med ett tvivelaktigt företag där sidan kanske bara försvinner och de inte svarar på mail.

Fick en alla hjärtans dag-hälsning...

...från Ankie, men jag var ju inte hemma då, så den får vara med nu istället :) Tack vännen!

Det var nog allt för den här gången.