Igår var jag, mamma och Marika på länsdag för Attention Västra Götaland. Det var i pingstkyrkan i Västra Frölunda.
Vi skulle vara där nio, men kom fram runt tio, vilket de nog räknat med, för det var då det började. Först höll Maria Råstam föredrag om Vuxenverksamheten på BNK, och lite om de olika funktionshindren. Maria Råstam är överläkare på BNK.
Efter det var det paus, och sedan mer föredrag. En från Arbetsförmedlingen, två från Försäkringskassan, och en från typ LSS pratade. Utan paus. En patientförening för personer med uppmärksamhetsstörning borde väl inte ha sådana jättelånga pass? Alla gäspade, trummade med fingrarna, stampade med fötterna och andra saker som höjer ens egen koncentration, medan det förstör för de andra.
Till sist var det lunch. Hundra kronor för läskig vegetarisk pyttipanna. Den var så sladdrig att det inte gick att tugga och svälja, och jag mådde illa. *rys*
Efter luchen var det en man från Attention Örebro som skulle prata, samt en kvinna som tidigare missbrukat amfetamin. De skulle prata om neuropsykiatriska funktionshinder och missbruk och kriminalitet. Mannen lade väldigt mycket tid på att säga vad han skulle säga senare, så det blev inte mycket sagt, men kvinnan som tidigare missbrukat var duktig. Jag hade nog lättare kunnat uppskatta mannens föreläsning om jag inte hunnit bli så trött. Det är lite tärande att sitta still och lyssna i typ sju timmar.
Det var en intressant dag, men jag hade nog fått ut mer av den om vi haft fler pauser.
Och nu kommer jag inte på mer att skriva.
Hampus ringde och avbokade mötet med hyresvärden. Jag gjorde en kalkyl över inkomster och utgifter och blev skräckslagen. Känner inte att jag vill sätta mig i en situation där det inte finns några som helst ekonomiska marginaler. Det skulle liksom ta över hela min tillvaro. Vi får leta vidare efter billigare lägenheter.
Innan fina-men-dyra lägenheten tittade vi först på en trea i Kortedala. Den var riktigt skabbig. Det luktade fukt eller mögel (typ sommarstuga) i ena sovrummet, tapeterna hade rivits ner och det var allmänt äckligt. Efter den var vi och tittade på en tvåa i samma område som Hampus bor. Killen som hade tvåan ville gärna bo kvar i området, men i en billigare lägenhet, så det var tänkt som byte i så fall. Fast han var inte så intresserad av Hampus lägenhet. Tvåan var bra. Lagom stor, inte så dyr, och den låg högst upp så man skulle slippa elefantjonglerande grannar ovanpå. Men det blev som sagt inte så.
Det är intressant att se hur många fler erbjudanden vi fått sedan vi börjat söka lägenheter tillsammans. Så snart vi lagt ihop våra inkomster, och dessutom har en etta att byta med så får vi erbjudanden. När jag sökte ensam så gick ju flera månader utan resultat, och nu har vi tittat på tre lägenheter inom loppet av typ två veckor (och bara en av dem var byte).
Idag åker jag hem till Hampus, med första omgången kartonger!
Välkommen till en oerhört försummad hemsida...
Det finns flera anledningar till detta. För det första har jag ingen som helst inspiration. Att det blev en ny layout är ett underverk (hoppas bara att den fungerar). För det andra har jag ingen ork. Jag är helt dränerad på energi. Jag har den senaste tiden ägnat en extremt stor del av min vakna tid åt att grubbla på hur människor tänker och varför de agerar som de gör, och hur jag ska kunna lösa andras problem (och detta gäller ingen enskild, utan många bäckar små...). Ytterligare ett orosmoln är att vården ska spara pengar så BNKs vuxenverksamhet sannolikt stängs i sommar. Sedan ska jag som tidigare nämnt flytta.
Ett problem är att det är lite oklart vilken den nya adressen blir. Jag och Hampus var och tittade på en lägenhet förra veckan. Den är jättefin... och jättedyr. Det är tydligen vi och en till som tackat ja till den. Hyresvärden ringde Hampus idag och ville träffa oss imorgon klockan elva. Och jag kan inte släppa tanken på hur dyr lägenheten är. Jag har oroat mig konstant i typ fyra dygn och det är ju inte ens säkert att vi får den. Och oavsett vilket så är det stressande att inte ens kunna göra en adressändring.
Det lär väl inte bli så många fler uppdateringar förrän jag landat någonstans. Eller så kommer jag inte göra annat än skriva. Undrens tid är icke förbi.
