22 januari 2003
Just nu känns det som om hela mitt liv kretsar kring neuropsykiatriska funktionshinder. Jag är (för en gångs skull) helt fokuserad på att få tag i nån som kan remittera mig till BNK för en ADHD-utredning. Det känns som om intresset ökat "lavinartat" (gud, ett så töntigt ord!) sedan behovet av en diagnos ökade med ungefär 300% (när jag började plugga på universitetet). Koncentrationsproblemen & igångsättningssvårigheterna har gjort att jag kört de tre tentor jag gjort, samt helt hoppat över en...
Nedan följer Bob Seay's (add.about.com) kriterier för ADHD. Den svenska översättningen är gjord av Hampus Wahlbom och den finns här. Mina svar har den här färgen.
Tänkte först läsa den engelska sidan, men kom på att jag inte orkar koncentrera mig när jag inte förstår allt med en gång...
"Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att inte ställa diagnosen på sig själv."
*Fnys!* Vad ska man göra då?
Har säkert svarat på fel ställen & så.
Föreslagna diagnoskriterier gällande uppmärksamhetsstörning hos vuxna. En kronisk störning där åtminstone tolv av följande punkter återfinns:
1. En känsla av att aldrig få någonting gjort, otillfredsställelse, aldrig nå egna satta mål oavsett hur mycket man uppnått. Vi nämner detta först, eftersom det är det mest förekommande skälet till varför vuxna söker hjälp. "Jag får ingenting gjort" är det vanligaste man får höra som läkare. Personen kanske har uppnått mycket, sett ur allmän synvinkel, men känner sig som "vilse i en labyrint", kan inte utnyttja sina resurser.
"Jag ska bara..." Har mkt att göra, men kommer inte till skott. & så är det med allt, i stort sett. I alla fall allt jag måste göra. Andra saker, som att göra en hemsida eller liknande, kan jag sätta igång med direkt & pilla med i timmar. Om jag inte måste göra den förstås...
2. Svårigheter att organisera göromål. Ett stort problem för vuxna med ADHD. Utan skolans struktur, utan föräldrar närvarande som kan organisera, "lägga upp", vardagen åt honom/henne, blir den vuxne lätt snurrig av alla "måste-göra"-grejer i vardagen, stora som små. Vad som synes vara "småsaker" växer lätt i omfattning och blir till stora hinder. En liten förseelse, ett missat möte, borttappade nycklar, och kaos är ett faktum.
I vilken ordning ska man göra saker? Jag kan "slösa bort" massor av tid på att fundera på vad jag borde börja med för att det ska gå bra/fort/osv. Oftast tappar jag bort mig nånstans i början av tankarna, upptäcker att jag tänker på nåt helt annat & måste börja om.
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång. Vuxna med ADHD associerar så mycket ångest med att påbörja en uppgift, beroende på en lång historia av misslyckanden, att de lägger av, eller skjuter upp, vilket naturligtvis leder till ännu mer ångest inför uppgiften.
Känns som om den här är väldigt nära förknippad med att aldrig få nånting gjort. "Jag borde börja plugga", kommer inte igång, ju längre det dröjer desto mer omöjligt ter det sig (det är så mkt/svårt), & till slut har jag inte pluggat alls, har tenta dagen efter & har ångest. Kommentarer som "Skärp dig", "självdisciplin" osv får mig att känna mig som att jag gjort fel med flit, som att t ex vara lat, helt enkelt strunta i uppgiften för att den inte känns intressant mm. Jag KAN ju inte!
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja. En naturlig följd av #3. När man hoppat av en uppgift, hoppar man in på nästa. I slutet av dagen, veckan, månaden, eller året har en stor mängd projekt påbörjats, men få blivit slutförda.
Alltid tusen projekt på gång, överlycklig om jag lyckas slutföra nåt. Projekt på gång nu (de jag minns alltså...):
- Ringa folktandvården & fråga när jag har tid. Fixat! Hade missat tiden, vilket kommer att kosta mig 300 kronor :(
- Hitta en läkare som kan remittera mig till BNK.
- Göra klart html-skolan.
- Diska.
- Sy en kjol.
- Ta körkort.
- Spela in en md-skiva.
- Snygga till ADHD-sidan ihop med Hampus.
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt. Som barnet med ADHD i klassrummet, blir den vuxne oerhört entusiastisk. En "lysande idé, kommentar" poppar plötsligt upp och måste sägas innan den försvinner.
Jag avbryter ofta för att säga nåt, men kan ta om nån säger åt mig (även om det inte verkar så). Får jag inte säga det jag vill ha sagt glömmer jag ofta bort vad det gällde, eller så kan jag inte koncentrera mig på vad den andre säger, eftersom då glömmer jag vad jag själv skulle säga. Har (nog) inga stora problem med att säga "fel" sak vid "fel" tillfälle. Visst, det händer, men lite koll har jag i alla fall.
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron. Den vuxne är ständigt på jakt efter spänning, någonting i omgivningen som kan mäta sig med den "virvelvind" han/hon har inom sig.
Vet faktiskt inte. Är nog lite för feg (faktiskt).
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad. Hänger ihop med #6. Tristess håller den vuxne med ADHD i ett fast grepp, redo att tömma den vuxne på energi, och jakten på stimulans fortsätter. Detta kan ofta misstolkas som ett "ointresse för uppgiften"; snarare är det en svårighet att bibehålla intresset längre perioder. Även om personen *vill* vara intresserad, så tar energin snabbt slut.
JA! Går ibland så långt att jag börjar gråta för att jag har energi men ingenstans att göra av den eftersom allt är tråkigt. Börjar med nånting, tycker att det är jättekul, stöter på en bit som är tråkig, eller jobbig & lägger av med en gång. Lite som att lägga pussel; om jag inte hittar den bit jag letar efter, eller har en bit jag inte hittar en plats åt, ger jag upp. Då blir det genast tråkigt. Så ska jag ta tag i det senare, & pusslet ligger där som ännu ett oavslutat projekt...
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna under läsning eller i ett samtal, ofta sammankopplad med en förmåga att ibland "hyper-fokusera", stänga ute allt annat; själva varumärket för ADHD. Okoncentrationen, att "glida iväg" i tankarna, sker oftast helt ofrivilligt. Det sker när personen "inte tittar", så att säga, observerar sig själv, och i nästa sekund är han/hon inte "där". Den ofta högt utvecklade förmågan att kunna hyper-fokusera finns också, vilket visar att detta syndrom inte betyder "brist på uppmärksamhet", utan "brist på ihållande uppmärksamhet".
JA! Det tråkiga är att folk inte förstår.
Det ska alltid läsas för mig i telefon. Jag har inget emot att folk gör det, men då måste det vara intressanta saker, inte grekisk arkitektur eller långa delar ur en bok jag inte är intresserad av. Jag har sagt till folk att jag inte kan hålla koncentrationen när de läser för mig, men det verkar inte gå in ordentligt. Exempel på konversation:
Vän: Jag läser en så bra bok just nu. Jag måste bara läsa en bit för dig.
Jag: Men, du vet att jag inte kan koncentrera mig. Om du säger vad det är för bok, så kanske jag kan låna den på biblioteket, eller så kanske jag kan låna den av dig när du har läst ut den?
Vän: Men det är bara litegrann...
Jag: Okej då.
Resultat: Vän läser, jag tänker på annat, ingen har fått ut nåt av det.
Bekant sa ofta: "Har du ingen simultanförmåga eller?"
Nej, det har jag inte.
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens. Inga symptom, men egenskaper väl värda att nämna. Vuxna med ADHD är oftast väldigt kreativa, iallafall tankemässigt. Mitt i den distraherande och oorganiserade vardagen blixtrar det ibland av briljans. Att fånga, "förstärka", denna briljans är ett av målen i behandlingen.
Kreativ: JA! Har mer kreativitet än förmåga att uttrycka den, vilket
ibland leder till ångest, sorg & ilska.
Intuitiv: Vet ej.
Hög intelligens: De säger det, men i vanlig ordning har jag för dåligt
självförtroende för att kunna tro på det. Tror däremot att jag är en
jävel på att fejka intelligens, hur fan man nu kan fejka bra betyg och
1,7 på högskoleprovet?
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, "korrekta" proceduren. Tvärtom vad man kan tro beror detta inte på tråkiga erfarenheter från möten med auktoriteter. Snarare är det en manifestation av tristess och frustration; uttråkad av rutiner, "vanliga, normala sätt" att göra saker, upprymdhet inför nya spännande sätt, samt frustration över att inte kunna göra saker på rätt sätt.
Ingen aning! Förstår inte "frågan". Gå? Nä nä, hoppa & skutta. Betala räkningar utan att rita krumelurer på inbetalningskortet? Ja.
11. Otålig; låg tolerans mot frustration. Frustration i alla former påminner den vuxne med ADHD om alla fel och misstag som begåtts hittills i livet. "Åh nej, inte nu igen..." tänker den vuxne. Han/hon blir arg, eller bara drar sig ur. Intoleransen har med det ständiga sökandet efter spänning att göra, och andra kan uppfatta den vuxne som omogen och omättlig; blir aldrig nöjd.
Ja. Försöker dock att inte visa det.
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling, exempelvis impuls-köp, alltid nya planer, planer på ny karriär, och liknande. Detta är ett av de sämsta symptomen, eller, beroende på impulsen, en av de bättre.
Verbalt: Ja. Säger vad som faller mig in, med viss eftertanke dock. Handling: Inte så värst. Impulsköp? Aldrig stora/dyra grejer.
13. Tendens att oroa sig i onödan, ständigt; har en tendens att alltid blicka mot horisonten efter något att oroa sig för, samtidigt som han/hon inte "ser" faktiska problem och faror. Oro är vad koncentrationen blir till när han/hon inte är fokuserad på en uppgift.
Ja. Krig, mord, svält, pengabekymmer, olyckor... Har nog oroat mig för det mesta.
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet, ibland högrisk-tagande. Detta symptom är både relaterat till tendensen att oroa sig i onödan, och tendensen att vara impulsiv.
Ja. När allt känns bra väntar jag bara på katastrofen.
15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana; depression, speciellt vid "skilsmässan" från en person eller ett projekt. Vuxna med ADHD, oftare än barn, har stora humörsvängningar. Mycket av detta beror på erfarenheter, frustration, och/eller misslyckanden. Till viss del beror det på biologin bakom störningen.
Nej.
16. Rastlöshet. Vanligtvis ser man inte hos en vuxen person den hyperaktivitet man kan se hos ett barn. Istället märks tydligt en "nervös energi": finger-trummande, byter sittställning ofta, går oroligt fram och tillbaks, lämnar matbordet eller rummet ofta, kan aldrig riktigt slappna av.
Trummar, trampar, pillar, ritar krumelurer... Upptäckte att jag just nu sitter & vickar på tårna.
17. Tendens att fastna i missbruk. Beroendet kan vara riktat till alkohol, kokain, eller en aktivitet: spel, "shopping", ätande, eller att arbeta så mycket som möjligt.
Cigaretter.
18. Kroniskt dåligt självförtroende. Detta är det direkta och olyckliga resultatet av att i åratal blivit kallad klantskalle, idiot, flummig, misslyckad, lat, konstig, byfåne, knäpp... Åratal av frustration, misslyckanden, eller att aldrig lyckas med något överhuvudtaget leder till problem med självförtroendet. Vad som imponerar är hur starka de flesta av dessa personer är, trots alla motgångar.
Har dåligt självförtroende, men har inte särskilt ofta blivit kallad "byfåne"... ;) Tror t ex att folk umgås med mig för att vara snälla.
19. Felaktig självbild. Personer med ADHD har ofta en felaktig bild av sig själva, och hur de påverkar andra i omgivningen. Detta kan ofta leda till stora missförstånd och djupt sårade känslor.
Har nog dålig koll på vad jag kan & inte kan.
20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar, missbruk, depression. Eftersom ADHD är genetiskt överfört och relaterat till andra, ovan nämnda beteenden, är det inte ovanligt (men inte tvunget) att det finns i familjen/släkten.
Ja.
