Så sitter man här vaken, fast det är natt. Igen. Klockan är 01.00. Var på fest igår. Det var kul. Sista grupparbetet klart i skolan. Känns bra. Vi har haft fem grupparbeten den senaste veckan, med muntliga redovisningar. Började uppdatera hemsidan i fredags. Gjorde lite ny grafik, och det var så trist att lägga de nya bilderna bland de gamla, så jag bestämde mig för att göra om grafiksidorna, vilket slutade med att hela hemsidan gjordes om :) Har aldrig hävdat att jag är normal ;) Satt hela natten i fredags. Hyperfokuserade och kunde helt enkelt inte lägga av. Började titta på klockan vid 04.00 och tänka att det kanske var dags att gå och lägga sig snart, men jag kom inte i säng förrän vid åtta. Gick upp fyra timmar senare för att ringa en kompis som fyllde år. Sedan satte jag mig vid datorn, och då var det kört. Fixade med sidan tills det var dags att åka till festen. Blev klar för ett par timmar sedan. Och då funkade inte Passagen, så jag fixade ett konto på Spray. & precis när jag laddat upp sidan där bestämde sig Passagen för att fungera igen. Jösses...
Idag är det valborgsmässoafton. Har inte haft ro att sätta mig ner & skriva här. Det har varit mycket runt och inuti mig. Gick hem från stan igår. Rask promenad i 1 timme & 45 minuter *stolt*. Så, nu vet hela världen det ;)
Psykolog-Åke hävdade i början av förra veckan att han skulle skicka iväg min remiss till BNK. Hoppas att han gjorde det. Har varit där sammanlagt två gånger & det har varit lika otäckt båda gångerna. Åke satt där med sitt anteckningsblock, verkade inte begripa vad jag sa & tycktes inte tro mig. Det ledde i sin tur till frustration hos mig vilket i sin tur ledde till tårar. Så där satt jag & grät medan han inte ens kunde erbjuda mig en näsduk. Han satt bara där & tittade på mig. Vet inte om det skulle föreställa medkänsla. Det kändes mer som ett hån. Det gjorde mig väldigt ledsen att gå dit. I en situation där jag är förtvivlad & söker hjälp vill jag inte tampas med en motspänstig åsna som verkar ha fått sin legitimation efter en brevkurs i psykologi 1963. Jag fick ett starkt intryck av att han inte trodde mig & att han inte trodde att adhd överhuvudtaget existerade. Han verkade okunnig om symptomen. Han pratade dessutom om att diagnoser inte borde finnas, utan att samhället ska anpassas efter individen istället. Som exempel sa han att om ett litet barn har problem i skolan & får en damp-diagnos får det barnet hjälp, medan om ett annat litet barn har samma problem, men inte får en diagnos får inte det barnet hjälp fast behovet är lika stort. Det är en fin tanke men hur många patienter vill Åke offra på vägen dit?. Det är nämligen långt ifrån individualiserat.
Ett exempel på detta råkade jag ut för för ett par veckor sedan. I skolan, var annars? Jag talade med två av mina lärare, AG & AS. Jag berättade om mina problem eftersom det skulle bli tenta ett par dagar senare & jag kände som vanligt att jag inte hade en chans att klara den. AS kom med förslaget att jag skulle lösa ett antal uppgifter i någon form av hemtentamen & sedan diskutera resultaten med dem efter. Jag tyckte att det lät utmärkt. Ett sätt som kanske skulle fungera & jag hade inte ens kommit på det själv. AG lovade att höra av sig så snart hon talat med Ulla om regler, dvs om det var tillåtet att låta mig tentera på annat vis. Jag var glad när jag gick därifrån, trots att jag gråtit när jag var där. Hade tid hos Pascale direkt efter & eftersom det inte har fungerat med att jag fått i uppgift att läsa ett visst stycke, så föreslog jag för henne att vi skulle prova AS:s metod, dvs att Pascale skrev ett antal frågor till mig på ett i förväg överenskommet ämne & att jag till nästa gång hade svaren med mig & vi diskuterade dem. Idag ska jag dit för andra gången sedan vi började med det. Förra veckan kände jag att jag fick en ärlig chans till inlärning. Jag är mkt positiv till denna metod.
Hur som helst så ringde AG & väckte mig morgonen därpå med beskedet att jag inte var berättigad till den sortens hjälp eftersom jag saknade diagnos. Jag fick ett erbjudande att komma till skolan & sitta på hennes arbetsrum & läsa i kursböckerna (för att ha nån som kollade att jag gjorde det). Vilket skämt! Kan hon kontrollera min koncentration &så? Nej. Jag kan sitta där & se väldigt läsande ut, utan att ett skit fastnar. Medan hon tror att jag läser om kostfiber kan jag lika gärna tänka på känguruer. Hennes besked i telefon den morgonen blev för mkt. Har nog aldrig gråtit så mkt inför en främmande person som jag gjorde då. Hon sa att hon förstod att det var jobbigt. I HELVETE! Ingen verkar begripa hur psykiskt & fysiskt påfrestande det är att 24 timmar om dygnet vara annorlunda, inte fungera tillfredsställande i samhället. Att hela tiden leva efter regler som tvingar en att pressa sig till det yttersta. Samtalet med AG slutade med att jag inte kunde prata mer för att jag grät så förskräckligt. Hon tyckte att jag skulle ringa tillbaka 14.00 & tala om hur mkt jag hade läst. Ytterligare ett exempel på att hon inte begriper hur det är. Det jag gjorde var att sova, prata med mamma som pratade med lite annat folk & alltihop slutade med att jag, AG, Ulla och samordnaren för studenter med funktionshinder skulle ha ett möte dagen därpå. Det var första gången jag kände att Ulla höll på reglerna lite i överkant. Lena (samordnaren för...) kändes däremot som om hon faktiskt var på min sida. Hon påpekade för AG & Ulla att det inte var emot reglerna att ha en annan tentamensform än salstenta, eftersom poängen ändå är att testa studentens kunskaper. Det blev hursomhelst ingen hjälp den gången, utan jag fick göra tentan med hjälp av böckerna, men utan betyg. Ett inlärningstillfälle som det så fint heter. Igen...
Nä, nu ska jag iväg till Pascale. Det blir en stressig dag. Efter Pascale ska jag äta lunch med Ullull & hennes kompis, & efter det uppvakta en extramamma på födelsedagen. Sedan ska jag hem till Ullull & vi ska dricka spriten & sedan gå ut. Pust!
