30 januari 2012

bredband

Nu har hyresvärden bestämt att vi ska få bredband. Det är väl bra. Tror jag. Det kanske blir lite billigare och snabbare än ADSL.

Fast jag gillar inte att de ska komma hit och fixa med det hela mellan onsdag och fredag. Det framgår inte om de ska vara här alla dagarna, eller om det bara är en gång. Men det ska tydligen monteras ett mediaskåp (?) i hallen, och uttag i både sovrummet och vardagsrummet.

Utifrån den information som finns på papperet från de som ska montera det hela drar jag slutsatsen att lägenhetens samtliga sex bokhyllor kommer att behöva flyttas. Och ställas... var? Det går inte heller att flytta allt från vardagsrummet till sovrummet eller tvärtom eftersom de ska dra kablar i båda rummen, och bara utmed väggar med bokhyllor. Och allt som kan gå sönder måste flyttas, för mina tidigare erfarenheter av hantverkare säger mig att de a) inte vet vad som kan gå sönder och inte, och b) inte heller bryr sig om detta.

Och jag vet inte vad som är värst - att jag kommer att vara hemma två av dagarna eller att jag inte kommer att vara hemma en av dem. För samtidigt som det kommer att vara grymt svårt att sitta och läsa när det springer folk här, så kommer det inte vara så kul att vara i skolan och inte veta vad de gör med min lägenhet under tiden jag inte är där... Osäkerhet och förändringar är tyvärr inte mina kompisar.

diagnoskalas (typ)

På tal om min motvilja mot osäkerhet och förändringar så firar jag åtta år med diagnos på lördag. Det börjar bli länge sedan, men ändå kommer jag forfarande ihåg två-tre av de femton ord jag skulle memorera i ett av testen under utredningen.

Jag kanske borde ha ett litet diagnoskalas. Eller typ. Jag kan äta en semla. Det gjorde jag samma dag som jag fick diagnos, så det skulle nog vara trevligt. Jag vet inte om jag riktigt haft något kalas för att fira någon gång. En gång mer eller mindre tvingade jag en kompis att äta Ballerina-kex på årsdagen, och på sexårsdagen gick jag och fikade med tre personer i min klass. Det var i och för sig rätt kul, för de var helt med på noterna, och hade nog ställt sig upp och sjungit för diagnoserna om jag hade låtit dem göra det. Det är trevligt med folk som är av den rätta ullen.

Nu ska jag försöka skrapa ihop lite koncentration och motivation för att läsa vetenskapsteori. Det är fantastiskt tråkigt. Inte ämnet i sig, det kan säkert vara intressant, men den kursbok jag hittills läst mest i är i alla fall inte vidare spännande. Mer eller mindre ett helt kapitel ägnas åt en analys av en Pink Floyd-låt och Pippi Långstrump och hennes sakletare... Som jag minns det så är det Pippi som är sakletare - inte att hon har en sakletare - men författaren har tydligen inte läst samma bok som jag, eller så har han tolkat in saker som inte finns på det där otäcka sättet som jag aldrig fattat. Andra människor kan tydligen sådant.