30 november 2011
ord
En del ord, uttryck och begrepp får en viss effekt. Det är sådana ord som någon lanserar och som sedan får fäste och någon månad senare används av alla möjliga som om de alltid funnits (eller åtminstone alltid använts).
Ett exempel är ordet utanförskap. Jag hatar det. Och det är inte ett ord som alltid funnits och använts på det sätt som det används idag. Det presenterades av Folkpartiet 2004 och lanserades sedan av de borgerliga partierna inför riksdagsvalet 2006¹. Innan det så fanns det liksom inte i det vardagliga språket. Och när jag googlade »utanförskap« idag fick jag ca 1 020 000 träffar.
Vad menas egentligen med »utanförskap«? Jag vet inte riktigt. Något diffust och skambelagt. Man ska i alla fall skämmas om man »är i utanförskap«. Tror jag. För det verkar betyda att man får bidrag. Och det är ju alltid dåligt... eller?
Jag tror att många som använder begreppet faktiskt inte heller vet vad det betyder. I alla fall inte exakt. Men alla verkar vara överens om att det finns ett »utanförskap« och att det är många som »är« i detta »utanförskap«. Sjukpensionärer, invandrare och arbetslösa är i utanförskap oavsett om de vet om det själva eller inte. Och invandrare är säkert i utanförskap även om de har jobb. Jag tror att man även kan vara i utanförskap genom att bo i en viss stadsdel, men jag vågar inte svära på det. Undrar om »missbrukare« är i utanförskap? Och räknas i så fall de heltidsanställda skötsamma alkoholisterna? För de har ju jobb, vilket verkar vara ett tvingande kriterium för att inte vara i utanförskap. Men så är de ju »missbrukare« också...
Min poäng är att om man säger något tillräckligt många gånger så blir det sant. Om man pratar om »utanförskapet« (i bestämd form) så har man redan bestämt att det finns ett sådant. På samma sätt har man pratat om fusk mot Försäkringskassan och i samma andetag pratat om sjukskrivningar och på så sätt skapat illusionen av ett samband - att det primärt är de sjukskrivna som fuskar. Och att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen hade några herrar i USA sagt så många gånger att det till slut var självklart. Förutom att det inte var sant.
Sådana här falska samband skapas hela tiden. Några är riktigt, riktigt allvarliga och kan få - och får - verkliga och allvarliga konsekvenser. Som att sätta likhetstecken mellan muslim och terrorist och mellan »psykiskt sjuk« och våldsverkare.
Det finns alldeles för många som inte vet vad de pratar om och alldeles för många som hör utan att förstå att de inte förstår. Och allra värst är de som vet vad de pratar om och vet att de som hör inte alltid förstår, men att de ändå lyssnar för det låter ju i alla fall bra.
1. Davidsson, T. (2010) »Utanföskapelsen, en diskursanalys av hur begreppet utanföskap artikulerades i den svenska riksdagsdebatten 2003-2006«. Socialvetenskaplig tidskrift, 17(2) s. 149-169.