föregående nästa februari
M T O T F L S
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28            
arkiv
2014 2013
2012 2011
2010 2009
2008 2007
2006 2005
2004 2003

Denna sida skall visas i en iframe. För att se sidan i sin helhet klicka här.

28 februari 2011

tyst minut

Idag är det 25 år sedan Olof Palme blev mördad (om någon skulle ha missat det). Jag kommer ihåg när det hände, trots att jag bara var fyra år gammal då. Den första måndagen efter mordet skulle vi ha tyst minut för Palme på dagis. Kan tycka att det möjligen var lite olämpligt med tanke på att vi var så små. Jag visste inte vad en tyst minut var - alltså poängen med den. Jag fattade bara att man skulle vara tyst i en minut. Jag måste ha varit förkyld - eller i alla fall snuvig - för jag kommer ihåg att det lät i näsan när jag andades. Så jag frågade en av fröknarna om man inte fick andas heller. Och hon svarade "nej" (!). Vad de andra tänkte under den minuten vet jag inte, men jag var i alla fall helt koncentrerad på att hålla andan.

insikt

För ett tag sedan fick jag en insikt. Jag tycker inte att det är särskilt kul när det händer, eftersom jag gärna inbillar mig att jag redan har insikt. Och att jag har koll och inte är så jävla handikappad. Men ibland märker jag att jag inte alls har koll.

Nu till min insikt: Plötsligt gick det upp för mig att den osäkerhet jag känner inför andra kan även andra känna inför mig. Det förvånar mig att jag inte tänkt på det förut. Att jag är osäker inför andra människor har väl att göra med dels lite taskig självkänsla, men även det faktum att jag inte kan läsa av andra, och naturligtvis att jag är (i alla fall lite) socialt handikappad. Jag placerar mig själv i ett underläge (i alla fall psykologiskt) och fattar inte att det kanske inte är där andra uppfattar att jag är.

Egendomligt nog har jag inte fattat att andra människor kan vara osäkra inför mig. Alla vet inte automatiskt om jag tycker om dem eller inte (!). Mycket intressant insikt. Och lite generande att jag inte fattat det tidigare. Det är ju klassiskt aspigt att (omedvetet) tro att alla vet det jag vet. Och eftersom jag är medveten om det så försöker jag tänka på att andra inte vet allt jag vet. Men nu har jag alltså hittat Det Stora Undantaget. Så nu vet jag måste bekräfta andra och det de gör för att de ska veta vad jag tycker. Nu ska jag bara komma ihåg att göra det också.

tillbaka upp