3 november 2007

språkresor

Häromdagen såg jag Uppdrag Granskning. Det handlade om språkreseföretaget EF. Företagets representanter påstod bl.a. att det var "ett fåtal" av språkresestudenterna som drack alkohol. De sa att det anordnades en massa drogfria aktiviteter som ungdomarna kunde delta i. De sa en massa saker.

Jag har aldrig varit på Malta, men för tio år sedan åkte jag på en språkresa arrangerad av EF. Jag åkte med EF för att de hade något som kallades "Global Village" (där ungdomar från olika länder bodde tillsammans på vad som utmålades som ett hotell eller liknande), och det lät roligare än att bo var och en i olika familjer. Vi var i Shanklin på Isle of Wight, men om jag minns rätt var det så många språkresestudenter som råkade illa ut på Isle of Wight för några år sedan, så de slutade med resor dit. Hur som helst så motsvarade inte resan alls vad som utlovats innan.

När vi kom fram till Isle of Wight var det mörkt och det regnade. Vi fick gå mellan två tågstationer eftersom vi missat tåget, och när vi kom fram till Shanklin fick vi gå en bra bit eftersom ingen visste var vi skulle bo. Till slut kom vi till rätt ställe. Det var ingenting i närheten av ett hotell. Det var en sliten internatskola.

Ganska snart upptäckte vi att fönstren inte gick att öppna mer än en decimeter. Klockan elva på kvällen blev vi inlåsta i huset, och den som kom hem för sent fick knacka på hos de stackarna som bodde i det enda rummet med balkongdörr. Det fanns en dusch och ett badkar. Vi var ca 40 elever. Fransyskorna som vi bodde med tog långa bad på morgonen och lämnade använda bindor bredvid badkaret. Efter någon vecka hade någon hittat ytterligare tre duschar i huset, men det var knappast ledarnas förtjänst.

I broschyren stod det att "poolen är den naturliga samlingsplatsen". Det tog en vecka för oss att lokalisera denna "naturliga samlingsplats". Den låg undanskymd på en del av skolområdet vi inte hade någon anledning att besöka. Och den var inhägnad. När vi väl hittat poolen fick vi ändå inte vara där utan ledare, och ingen ledare hade tid att gå dit med oss. Ett tag sa de även att tjejer och killar inte skulle få bada samtidigt. Det var en hel del som badade olovandes. Jag kommer inte ihåg om någon någonsin badade där med tillåtelse.

Vi hade fått veta att vi skulle ha möjlighet att tvätta. Det kunde vi - om vi ville ge våra kläder till en gammal tant som tvättade, torkade och strök dem till den nätta kostnaden av 7 pund (då ca 90 kronor). Jag vet bara en som utnyttjade detta. Vi andra tvättade i handfatet eller släpade kläderna genom hela stan till en tvättomat där det kostade två pund.

Maten var under all kritik. En dag fick vi ris och spaghetti. Jag vet inte om det var riset eller spaghettin som skulle ersätta grönsakerna och proteinkällan. Det var inte varje dag alla fick mat. Vissa dagar fick vi "packed lunch". Det var en brun papperspåse som innehöll två kakor, en frukt, en dricka och en liten påse chips. Till detta fick man en macka med skinka eller riven, neongul ost. Det var bara det att dessa påsar och mackor ställdes ut i backar utan koll, och en del tog naturligtvis mer än sin andel så vi var några som blev utan. Och ingenstans fanns någon att prata med om saken.

Två dagar i London hade utlovats - en dag med sightseeing, och en dag med shopping. Det blev en dag. Halva dagen satt vi i en buss medan en ledare pekade ut sevärdheter, och sedan fick vi några timmar på oss att gå fram och tillbaka på Oxford Street.

Och detta med rökning och alkohol. Första kvällen fick vi röka inne i vardagsrummet. Senare rökte vi utomhus - tillsammans med ledarna. De flesta drack alkohol. Vi kunde komma till en pub där ett par lediga ledare satt och drack, och de höll för ögonen när vi kom... Under det sista provet var det en ledare som var så bakfull att hon somnade.

De drogfria discon som skulle arrangeras såg vi inte mycket av. Det var disco en gång. Vi hade inte så mycket annat att göra än att hänga på parkbänkarna längs strandpromenaden och bryta mot alla regler som fanns. Det var ingen som kontrollerade i alla fall. Vi hade jättekul, men vi fick inte vad vi hade blivit lovade, och en del föräldrar hade säkert svimmat om de vetat vad som pågick.