psykiatrin
Ett par dagar innan jag flyttade ringde de från Vuxenpsyk i min förra kommun. De hade skickat en remiss till den läkare jag vill gå till i den här kommunen. Och de hade fått ett svar som lästes upp för mig i telefon. Där stod det att de inte kunde ta emot några som bodde utanför upptagningsområdet, och att om jag tvunget ville gå till läkare i den kommunen skulle jag gå på en namngiven mottagning som ligger närmare min förra hemkommun. Jag gissade att detta berodde på att läkaren missat att skriva med att jag skulle flytta till "rätt" upptagningsområde.
Jag fick ett mindre utbrott. Och det var uppringerskan som fick ta smällen. Jag råkade skälla på henne för att läkerskan (alias Klåparen) inte lyckades fixa någonting.
Första gången jag skulle dit var bilen trasig, och jag fick inte boka om min tid. Jag skulle dit på en måndag, så jag ringde dem fredagen innan för att fråga om jag kunde få sjuktaxi. Jag förklarade att bilen var trasig, och att det inte gick några bussar. Och att det var över en mil dit, så jag kunde inte gå. Den jag pratade med då skulle fråga läkerskan och sedan återkomma. Hon återkom och meddelade att läkerskan inte kunde hitta något i min journal som motiverade att jag skulle ha sjuktaxi, utan hon tyckte att jag kunde åka buss. Alltså begrep inte hon vad jag sa. Eller så har de kommunikationsproblem på den mottagningen.
När jag väl kom dit (fick sjuktaxi efter mycket krångel) visste hon inte någonting om min medicin, trots att hon haft tid på sig att kolla upp det. Och när hon icke-behandlat mig i ett halvår skickade hon mitt recept till fel apotek. Och avrundade det hela med att skriva en så dålig remiss så jag stod helt utan läkare. Så jag var ganska upprörd.
Allt detta sa jag till den stackars människan som hade ringt upp mig. De ringde i alla fall till slut upp vuxenpsyk i min nya kommun, och försökte ordna upp situationen, och några dagar efter att jag flyttade fick jag en kallelse till psyk här. Så jag har en tid där 1 februari.
Det är ingen höjdare när läkare och andra som ska ta hand om en är så enfaldiga så man måste utbilda dem och ge dem instruktioner innan man kan få någon vård. Börjar i och för sig misstänka att enfalden är extra djupt rotad i min förra kommun. LSS-handläggaren, läkerskan och mammas boendestödjare är lysande exempel på detta.
Min nya LSS-handläggare är bättre. Hon har ordnat så jag får gå ytterligare en dag i veckan på min aktivitet. Det betyder att jag ska försöka vara där måndagar och onsdagar. Jag tror faktiskt att jag kan klara det.
inget bredband än
Ny lägenhet, nytt år, men inget bredband. Är hos Ankie och hälsar på, lånar datorn och stör friden. Åker tillbaka hem i morgon.
Alltså det här med bredband tycks vara kinkigt. Glocalnet och Tele2 hade inte byggt ut sitt nät där jag bor, så skulle jag välja någon av dem skulle Glocalnet ha 199 kronor/månad och Tele2 149 kronor/månad för 0,5 MBit, men efter sex månader skulle båda företagen höja till 249 kronor/månad. Jag har fått ett brev från tdc, adresserat till "boende på adressen...", och i det brevet står det att jag ska kunna få bredband från dem (199 kronor/månad för 2 MBit, och inget krav på att man ringer med dem), men mitt telefonnummer är såpass nytt att de inte kan se i sina register ifall jag verkligen kan få bredband från dem. Så än så länge är jag utan uppkoppling hemma.
På tal om telefonnummer. Jag har nu ytterligare anledning att ogilla Glocalnet. Första dagen efter att jag flyttat in i lägenheten letade jag fram min telefon och ringde Hanna. Ingen svarade. Jag trodde att hon skulle ringa upp mig när hos såg på nummerpresentatören att jag hade ringt, så jag väntade. Och väntade. Så när hon inte ringde så skickade jag ett sms och frågade om hon var hemma. Hon ringde upp mig på mobilen. Mitt nummer fanns inte i hennes nummerpresentatör, och det gick inte att ringa hem till mig. Men det gick att ringa från mig. Vi lade på, och jag provade att ringa till min mobil, för att se om det verkligen var mitt nummer jag ringde från. Det var det inte.
Jag ringde Telia. De sa att de inte kunde koppla in min telefon, eftersom den förra abonnentens telefon inte var urkopplad. Jag ringde till förra abonnentens mobiltelefon. Han var på Ålandskryssning, men sa att han hade tjatat på Glocalnet i en vecka, och försökt få dem att flytta hans abonnemang. Han var i alla fall hygglig, och sa att jag fick ringa från hans nummer tills mitt gick att koppla in. Och två dagar senare lyckades han övertala Glocalnet att flytta hans abonnemang, så jag fick till slut mitt nummer inkopplat.
Efter ytterligare några dagar ringde ett försäkringsbolag och tyckte att jag skulle köpa en försäkring av dem. Jag föreslog att de skulle titta i sina register, så skulle de se att jag redan hade en försäkring hos dem. Uppringaren ursäktade sig och sa att han bara hade fått en lista över nya abonnenter. Så jag ringde NIX, eftersom jag och telefonförsäljare kommer ungefär lika bra överens som katoliker och protestanter på Nordirland.
Men vad hjälper det att ha en NIX-spärr, när företag inte respekterar den? En dag ringde en person och sa:
"Hej, jag heter Dan Pettersson, är det Andrea?"
"Ja, vem är du?" svarade jag.
"Jag heter Dan Pettersson. Hur mår du?" sa han i förbindlig ton.
"Jag vill veta vad du vill innan jag svarar på det", sa jag.
Då lyckades han klämma fram att han ringde från Glocalnet. Vilka annars? Han sa att de byggt ut sitt bredbandsnät till mitt område. Jag sa att jag har en NIX-spärr. Han tyckte att eftersom den inte hade dykt upp i deras register än så skulle han få berätta om sitt erbjudande. Jag tyckte inte alls att det lät som en bra idé, så jag sa att jag kunde kontakta dem om jag var intresserad. Men den provisionsavlönade Dan Pettersson ville inte låta sig nedslås. Han malde och jag upprepade att jag kunde ringa dem om jag var intresserad. Då slängde han på luren. Det har hänt mig förut. Jag är tydligen så provocerande att de inte ens kan tacka för sig innan de lägger på. Och Glocalnet lär inte få mig som kund.
25 år
Jag har fyllt år också. 25 för att vara exakt. Födelsedagen firades under trevliga former. Hanna var och hälsade på, och väckte mig med sång och paket på morgonen. Sedan åkte vi till privathabiliteringen där jag har min aktivitet (jag måste komma på ett bättre sätt att formulera det där), och mamma kom också dit, och jag fick blommor och de sjöng för mig :) Sedan åkte jag, mamma och Hanna hem till mig, och jag fick paket av mamma, och hon hade med sig ett paket från pappa också (har inte fått några presenter av honom på själva födelsedagen sedan jag flyttade hemifrån. "Vi ses ju ändå till jul."). Mycket trevlig födelsedag.
Avslutningsvis...
...verkar intresset för julkalendern vara lika med noll. Det var tråkigt.
Problemen med Vuxenpsyk och ny läkare sparar vi till nästa gång jag kommer i kontakt med en uppkopplad dator.
